Bonjour Paris!

Imorn bär det av till Paris för allra första gången! Har aldrig varit i Paris och är så förväntansfull. Ser framför mig tre dagar av vackra vyer, strosande på mysigt myllriga gator, mängder med rödvin och ost, mängder med cafe au lait och croissanter, mängder med shopping och ren livsnjutning. Det blir tre dagar i Paris och på fredagen bär det av till en by utanför Paris för ett tredagarsbröllop.

Har inte kommit genom manuset helt ännu men tänker att jag ska lämna datorn hemma och printa de första kapitlena som jag ändå tycker att jag har gått genom ganska bra och försöka gå genom de lite mer i detalj. Ser framför mig att jag varje morgon, innan alla andra har gått upp, kommer att sitta på ett litet café med en ångande kopp, ett kaffefläckat manus, en penna och uträtta kreativa stordåd. Vad tror ni om det?

Förutom manuset och alla outfits har jag packat ner En oväntad vänskap av Abdel Sellou, ni vet boken innan den där filmen alla pratade om för ett halvår sen. Har lyckligtvis inte sett filmen ännu så tyckte det passade perfekt att ta med den till Paris. Brukar försöka ha med mig böcker som utspelar sig på den platsen jag reser till, jag tycker det förhöjer både läsupplevelsen och upplevelsen av platsen.

Johanna håller ställningarna på bloggen under veckan och förhoppningsvis får jag till bildbevis från mina skrivarmorgnar i Paris.

Au revoir!

/ Heléne

Min bästa skrivhandbok

Jag kämpar med huvudvärk efter en intensiv helg utan ett enda skrivet ord. Laddar inför den kommande veckan med att läsa några favoritkapitel i den bästa skrivhandbok jag äger. Bird by bird av Anne Lamott bjuder på massor av bra tips för skrivandets alla delar. Första gången jag läste boken kunde jag inte lägga den ifrån mig och jag rekommenderar den å det varmaste. Finns bland annat på adlibris.

Breaking bad – en lektion i karaktärsutveckling

När det är lördag och varken jag eller pojkvännen har något inbokat är det rätt trevligt att umgås litegrann (förtydligande: jag kan inte bara sitta och skriva) och vi umgås allra bäst över ett avsnitt av Breaking Bad.

Den där serien alltså… Den är så genomtänkt och det märks att den från början är skriven med ett tänkt slut. Och karaktärernas utveckling… skulle kunna skriva en avhandling i ämnet. Walter White som börjar som en gymnasielärare, älskad familjefar som precis fått reda på att han har cancer och sedermera slutar som en fruktad maffiaboss som till och med skrämmer livet ur sin familj. Det kallar jag utveckling. Och hans medhjälpare Jessie som man från början viftar bort som en knarkjunkie utan särskilt mycket djup men som visar sig vara den som är den med ett någorlunda normalt samvete i den där märkliga duon och det är också honom man känner allra mest för i slutet.

Det är så fenomenalt bra alltihop! En karaktärsdriven berättelse med en stor dos mörker. George RR Martin har i sin blogg sagt att Walter White är ett värre monster än alla i Westeros. Nu kan jag i och för sig inte föreställa mig någon vidrigare människa än den där Joffrey men George Martin har onekligen en poäng. Att Walter White går från protagonist till antagonist är smått fantastiskt. Hans agerande är helt absurt samtidigt som han kan rättfärdiga det på ett, för honom, logiskt sätt. Om jag ens kunde få ett uns av det mörker som finns i Walter White i någon av mina karaktärer så skulle jag vara lycklig. Någon gång ska jag skriva en roman och låta en karaktär inspireras av Walter White.

Jag grämer mig över att jag snart inte kommer att ha ett enda avsnitt kvar av Breaking Bad men jag är samtidigt glad över att den slutar när den är som bäst. Det är inte många serier man kan säga detsamma om.

/ Heléne

Apropå min fäbless för brittisk reality-TV

Tror den här kan appliceras även på Geordie Shore (som är den brittiska varianten av Jersey Shore):

Vilken tur då att jag hoppas kunna skriva några böcker i framtiden. Då väger det upp alla böcker som fått sätta livet till under tiden jag tittat på Geordie Shore…
/ Heléne

Om att skriva tillsammans

Jag har precis börjat lyssna igenom podcasten Värvet från dess första avsnitt. Under dagens lunchpromenad blev Sara Bergmark Elfgren intervjuad av Kristoffer Triumf i mina lurar. Det var ett trevligt samtal att lyssna till och Sara sa mycket klokt om att skriva. Hon berättade ingående om hur det är att skriva tillsammans med Mats Strandberg och hur de går till väga rent praktiskt för att få till en homogen text trots att de är två författare. Väldigt spännande att höra nu när jag och Heléne står och stampar i varsin redigeringsfålla och bara vill ut och jobba med vårt gemensamma projekt. Så Värvet med Sara är ett tips till alla som gillar att skriva, oavsett om man gör det ensam eller tillsammans med någon.

Sara Bergmark Elfgren, författare som skrivit Cirkeln och Eld.
Bild lånad av Rabén & Sjögren.

/ Johanna

Det blir inte alltid som man tänkt sig

Hade planerat ett blogginlägg till ikväll och började skissa lite på det under kafferasten på jobbet. Ett blogginlägg om hur den här kvällen skulle bli den ultimata skrivarkvällen – pojkvännen på innebandyträning, kebabsalladen uppäten och energin påfylld, rödvinet upphällt, chokladen serverad, ljusen tända, skön musik i högtalarna att lyssna på och allt bara helt perfekt för skrivarkväll. Tänkte jag.

Men allt föll redan på den första förutsättningen för en lyckad skrivarkväll, innebandyträningen. Innebandyträningen uteblev. Så vi åt spaghetti och köttfärsås (gott det också), tittade på Geordie Shore (tänk hur mkt tid den där serien tar från mitt skrivande men ack vad beroendeframkallande den är) och nu lyssnar jag på prasslet av Ikea-kassar och skrapande stolar när han sorterar skjortor. Men jag har i alla fall ätit choklad.

Men, men, kvällen är ung och det finns några timmar till att fylla med skrivande. Än är det inte för sent. Nu kör vi.

/Heléne

Top Ten Tuesday

I veckans Top Ten Tuesday (hämtad från The Broke and the Bookish) skulle vi lista våra bästa uppföljare. Tyvärr har vi inte läst så många och ofta är det så att någon av oss har läst en uppföljare men inte den andra. Hur som helst landade vi i en lista främst över uppföljare vi skulle vilja läsa.

Alla var där – Lauren Weisberger (Fristående uppföljare till Djävulen bär Prada)

Magikernas kung – Lev Grossman (Uppföljare till Magikerna)

Aldrig fucka upp – Jens Lapidus (Fortsättningen på snabba cash)

    

Barn av sin stad – Per Anders Fogelström (Fortsättning på Mina drömmars stad)

En shopaholic i New York – Sophie Kinsella (Uppföljare till En shopaholics bekännelser)

Mosippan – Elsie Johansson (Uppföljare till Glasfåglarna)

    

Min kamp 2 – Karl Ove Knausgård (Uppföljare till Min Kamp 1)

Levande död i Dallas – Charlaine Harris (Del två i True Blood-serien)

Kråkornas fest – George R. R. Martin (Verkar som om vi inte kan skriva en lista utan denne man för tillfället. Vi följer inte ens reglerna för själva listan utan tar upp fjärde boken i serien, men vi bara MÅSTE veta hur det fortsätter.)

Fatta eld – Suzanne Collins (Fortsättningen på Hungerspelen, boken som vi på sätt och vis träffades genom)

      

Det är överlag stora kommersiella succéer vi listar. Kan det vara så att när man väl har läst första boken i serien och tagit reda på vad hypen handlar om så är det inte lika spännande att läsa fortsättningen?