Toppar och dalar

Det är mycket toppar och dalar i mitt skrivande just nu. Speciellt i inställningen till skrivandet. Framför allt i den ständiga strävan efter att skarva till sig tid till skrivandet. Så mycket annat blir ju lidande av att jag skriver och oftast är jag bra på att bortse från alla dessa saker, men just nu står allt det vardagliga mig upp i halsen.

Jag fattar inte hur alla andra gör. När hinner ni diska, leka med barnen, läsa, träna, träffa vänner, handla och laga mat, tvätta håret, mata katten, tvätta, plocka fallfrukt och skaffa nya glödlampor så att ni ser något hemma? Plus skriva klart det som aldrig vill bli färdigt?

Eller är det tvärt om. Att skrivandet är det som får er att orka göra allt det där andra som man egentligen inte hinner med och konstant ligger efter med? Det måste vara så även för mig. Varför skulle jag annars envisas med att fortsätta?

Lite dystert inlägg en sådan här solig fredag. Men vet ni vad? Jag har förhandlat till mig massor av skrivtid i helgen och tänker inte bry mig ett dugg om att det var ett år sedan vi flyttade in i huset och att det fortfarande känns som om vi lever där på undantag i väntan på att det på något magiskt sätt ska bli ordning på allt.

book-love

/ Johanna

Advertisements

11 thoughts on “Toppar och dalar

  1. Oj, jag förstår dig fullkomligt. Just där kan jag tyvärr inte bidra med några tips då jag saknar nödvändig kompetens…. 🙂 men jag hoppas du snart hittar en lösning. 🙂

  2. Det Är svårt i vardagen, att hitta tiden menar jag. Ibland får man prioritera bort annat, ibland funkar det bara inte. Men det gäller att passa på när tid finnes och att skippa det dåliga samvetet! Många bäckar små….

    • Mm, jag får kanske lägga ner kraven på så långa sammanhängande pass och vara glad för de korta stunder som blir. Som du skriver, några meningar åt gången blir till slut en hel bok.

  3. Den där ekvationen har jag aldrig begripit heller. Det beror ju lite på hur mycket man vill skriva också, men för att jag ska nå mina mål så har jag bortprioriterat alla andra intressen, skaffat barnvakt så ofta jag kan och haft tur som har en sambo som gärna gör hälften eller mer hemma. Dock är ju skrivandet oberäkneligt, ibland går det utmärkt att slänga ur sig ord, ibland sitter de fast, så det gäller att försöka vara på topp och kasta sig direkt in så fort man får det där tillfället man väntar på.

    • Ja, du har verkligen en poäng där, att det gäller att producera när man väl får chansen. Jag måste helt enkelt jobba på att korta startsträckorna så mycket som möjligt. Tack!

  4. Vet inte hur jag gjorde. Jag tror att jag mest bara struntade i disken. Vi är liksom två konstnärsknasbollar så båda skulle liksom ha sin tid för skapandet. Men det hjälpte rätt mycket att barnen har så liten ålderskillnad att det var nånslags koma de första åren och sen kunde man börja göra grejer igen.

    Men skrev gjorde jag ändå. På papperslappar och vad som helst bara för att det måste jag. Men vet inte hur jag gjorde, kan bara känna igen din frustration. Det är ingen lätt balans.

    • Känns bra att jag inte är ensam med att uppleva den där frustrationen under småbarnstiden. Och bra tips om att skaffa syskon tätt. Bara till att börja jobba på barn nr två då. 😉

      • Det blir ju inte lätt genast sen med två… Men när den yngre var 11 månader insåg jag att åhå jag har suttit här i 20 minuter utan att nån ropat på mig. I got a life. Därifrån, bättre.

  5. Har precis samma situation hos mig. Det dåliga samvetet finns ständigt där att jag inte ägnar barnen tillräckligt mycket tid på helgerna och istället sitter med näsan i laptopen. Men för det mesta sitter jag och skriver när de lagt sig eller är upptagna med lekar. Det andra som tvätt, matlagning och läxläsning är ju liksom tvunget men med en stor dos tålamod går det framåt med skrivandet. Just nu är det där tålamodet nästan noll, men ändå :-). Jag tror att det är viktigt att göra som du att förhandla till sig skrivtid innan abstinensen blir för stor. Det gagnar ingen och bara man fått skriva så får man tillbaka sitt goda humör och kan vistas med familjen igen utan ormtunga och vassa klor :D.

    • Ja, just det där med att skrivtid gör humöret och tålamodet så mycket bättre känner jag igen så väl! Det är skönt att höra att det går att kombinera skrivandet med familjeliv i alla fall. Tack!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s