Helgintervju med Katarina Bivald, del 1

Efter att ha läst och gillat Läsarna i Broken Wheel rekommenderar bokade vi in en intervju med författaren Katarina Bivald och träffade henne på ett av hennes favoritställen, den härligt stora Akademibokhandeln vid Mäster Samuelsgatan i Stockholm. Efter samtalet, när Katarina gått, satt vi båda kvar och fånlog mot varandra utan att kunna säga så mycket mer än:
”Vad härlig hon var.”
”Jag vet, nu vill jag bara ha en anarkistisk bokcirkel tillsammans med henne.”
Vad en anarkistisk bokcirkel är får ni veta i morgondagens del av intervjun, här tar vi det från början.

Katarina, hur kom det sig att du började skriva?
Jag har skrivit så länge jag kan minnas. Från början var det små berättelser som var väldigt inspirerade av det jag läste för stunden, jag kunde blanda Kitty och Bill & Ben till en egen liten intrig. Ibland var det nog på gränsen till att jag härmade rakt av, men mina föräldrar lyssnade tålmodigt när jag läste upp berättelserna och de var alltid väldigt stöttande. Jag skrev lite allt möjligt, började på många historier, skrev kanske hundra sidor som längst innan jag bytte idé och började om.

Läsarna i Broken Wheel rekommenderar är verkligen en charmig roman, hur startade arbetet med boken?
Jag hade inget fokus på skrivandet utan pluggade och jobbade i en bokhandel tills jag en dag räknade ut att jag hade lagt så otroligt mycket tid på att skriva uppsatser av olika slag, men väldigt lite tid på att skriva det jag tyckte var allra roligast, det skönlitterära. Då bestämde jag mig för att spara ihop pengar och ta ledigt en månad för att bara skriva. Jag ville bli klar med ett råmanus. Jag hade ingen press på mig att det skulle bli bra, jag ville bara för första gången få ihop ett längre manus. Under min skrivmånad reste jag runt på Irland och fick ihop det som idag är grunden i boken.

Hur mycket av den färdiga romanen fanns redan i det första utkastet?
De flesta karaktärerna var satta i det första råmanuset, men jag var alldeles för snäll mot dem. I omarbetningen efteråt fick jag jobba mycket på att göra det värre för karaktärerna. Verkligen fundera på hur jag kunde få dem mer desperata.
Breven från Amy, som är en stor del av romanen, kom till i sista redigeringsvändan och de gör Amy mer närvarande i boken, trots att hon är död redan från start. Jag älskar brev i böcker så det var härligt att ha det även i min bok.

Hur kom det sig att du förlade handlingen till USA?
Jag bestämde mig för att romanen bara skulle handla om saker och innehålla sådant jag själv gillar i böcker. Småstäder, lite udda karaktärer. Dessutom kunde jag fantisera mer fritt om historien inte utspelade sig så nära min vardag. Men visst har det krävts efterforskningar, jag har ju aldrig varit i USA, men jag har hämtat inspiration från böcker och från svenska små orter.

Vart och hur skriver du helst?
Jag skriver mycket för hand och efter att ha provat mig fram så har jag landat i att jag gärna vill ha likadana anteckningsböcker för olika projekt och då föll valet på Moleskins. För tillfället kör jag med två parallella anteckningsböcker, en för tankar och idéer och en för själva romanutkastet.
Gällande ställen skriver jag helst i offentliga miljöer som på Irländska pubar eller vanliga caféer. Jag kan också tänka mig att skriva någonstans där det finns träd, och det finns det som tur är en hel del där jag bor. Sitter jag hemma och skriver flyttar jag gärna runt, när jag producerar nytt blir det oftast skrivbordet eller köksbordet och vid redigeringen gillar jag soffan.
Jag börjar alltid skrivpasset med att plocka undan på skrivbordet, eller vart jag nu ska sitta, bereda plats, ta bort gamla papper, för att sedan sprida ut saker på nytt under skrivpasset.

Vad använder du för program och inställningar på datorn?
Jag har en Mac och prövade Scrivener ett tag, men fick problem att exportera texten därifrån, så nu är jag tillbaka i Word igen. Jag använder de vanliga marginalinställningarna, radavstånd på ett och ett halvt och teckensnittet Garamond i storlek 12.

Har du några speciella vanor eller ritualer när det kommer till skrivandet?
Jag funderar en hel del över vilken tid det är mest optimalt att skriva och för min del är det förmiddagar, när jag är som piggast. Tyvärr är det är svårt att skriva på förmiddagar när jag jobbar. Jag försöker jobba mycket i vissa perioder, för att sedan dra ner på arbetstakten och få mer tid till att skriva mer sammanhållet. Huvudsaken är att jag skriver regelbundet och jag försöker att få ihop minst en timme per dag. Det behöver inte alltid vara så att jag skriver den timmen, utan det kan räcka att bara tänka på boken kontinuerligt. Just det, jag måste ha kaffe! Det går åt mängder av kaffe.

Anlitade du någon professionell hjälp innan du skickade in ditt manus?
Jag har anlitat en lektör i två olika vändor. Först väldigt tidigt i processen för att få hjälp med de stora dragen och sedan en vända till i slutet för att titta på detaljer.

Och hur gick det till när du blev antagen av Forum förlag?
Det tog två månader från det att jag skickade in manuset tills jag fick ett samtal från Forum. Det var ett fantastiskt samtal för de ringde och sa att de gillade mitt manus jättemycket, det enda som återstod var att min redaktör skulle läsa och gilla boken. De lovade att återkomma inom en vecka och jag satt verkligen som på nålar de sju dagarna.

Och efter antagningen, vad hände då?
Vi jobbade vidare med boken och den kom ut nästan precis ett år efter antagningsbeskedet. Det var så härligt att få arbeta med manuset tillsammans med riktiga yrkesmänniskor. När boken sedan kom fick den följa med mig överallt. Det var jag och min bok. Vilken häftig känsla det var att mina karaktärer hade fått liv på riktigt.

20131018-231557.jpg
K
atarina Bivald med sin anteckningsbok där nästa roman växer fram.

Del två av intervjun följer imorgon, söndag.

Läsarna i Broken Wheel rekommenderar går bland annat att köpa på Adlibris, Bokus och CDON.

Advertisements

3 thoughts on “Helgintervju med Katarina Bivald, del 1

    • Ja, vad passande med denna intervju nu då. Hoppas du gillar boken lika mycket som vi gjorde, en fin historia att läsa så här på hösten tycker jag. / Johanna

  1. Pingback: Kan vi ha sett embryot? | Bokglam

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s