The Great Gatsby – Del II i klassikerkvartetten

Min favorit av januaris klassikerhämta (1) var helt klart The Great Gatsby. Jag fullkomligt älskade The Great Gatsby. Omöjlig, olycklig kärlek, flådiga fester, champagne i mängder, ett megasomrigt New York, stora mansions, poverty vs wealth – vad mer kan man begära av en klassiker? Hade fruktansvärt höga förväntningar på den här boken och det känns så bra att jag inte blev besviken. Gatsbys öde slog verkligen an en sträng hos mig, och alltså… det där slutet… Slutet! Herremingud!

Det jag gillar allra mest med The Great Gatsby, förutom själva huvudstoryn och allt det där andra, så är det Fitzgeralds träffsäkra beskrivningar och konstateranden, han säger liksom grejer som man har tänkt på men aldrig satt ord på. Och det är ju helt fantastiskt när folk sätter ord på saker man har tänkt själv.

Gissar att de flesta av er känner till historien så drar ingen recap utan nöjer mig med att välja ut några favoritcitat:

“Let us learn to show our friendship for a man when he is alive and not after he is dead.” 

“The city seen from the Queensboro Bridge is always the city seen for the first time, in its first wild promise of all the mystery and the beauty in the world.”

“Life starts all over again when it gets crisp in the fall.”

“There is no confusion like the confusion of a simple mind…” Måste bara tillägga att i sammahanget i boken är det här alldeles, alldeles genialiska ord..

Och kolla den här finfina tavlan med ett helt underbart Gatsby-citat, skulle verkligen vara något för det bibliotek jag har tänkt att få till i den jättefina lägenheten vi ska köpa någon gång:

original_the-great-gatsby-book-page-quote

Om jag finge drömma så skulle jag vilja göra lika enkla, glasklara och samtidigt aha-iga konstateranden som Fitzgerald.

The Great Gatsby blir nummer 44 (en bok som också finns som film eller tv-serie) på Läsutmaningslistan.

/Heléne

Medveten vila

Mina hjärnceller har drabbats av chock efter en grym behandling av influensa följd av första dagarna på nytt jobb. Skrivandet har gått i stå och jag försöker att mota bort det dåliga samvetet över att jag är slö och kommer med tunna ursäkter. Samma mening dyker gång på gång upp i tankarna. Writers write. Jag tror på det.

Heléne har en alternativ taktik som jag försöker mig på, att ibland ta en medveten vila. Välja att göra annat utan att ge plats för det dåliga samvete. Så jag jobbar på att komma ikapp mig själv och vilar aktivt med läsning. För jag tror också på detta:

books-wash-away-from-the-soul-the-dust-of-everyday-life-books-quote

/ Johanna

En klassikerkvartett del I

Inledde året starkt med fyra klassiker. Det råkade bara bli så – Hemingway i Key West, eftersom det är ett måste, Sylvia Plath inför klassikerbokcirkeln, Thoreau på grund av hedersinbjudan till förra arbetsplatsens bokcirkel och så The Great Gatsby eftersom det var filmkväll planerad och jag-måste-ju-läsa-boken-innan-jag-ser-filmen-för-tusan! Och så kan jag glatt konstatera att det blev fyra amerikanska klassiker vilket är kul eftersom jag inte läst särskilt många amerikanska klassiker tidigare. Men vill inte tråka ut er med allt klassikersvamlande och alla citat (blir lätt så att jag gärna vill slänga mig med citat när jag läst en klassiker) så tar böckerna i olika inlägg och först ut är Walden av Henry David Thoreau.

walden

Thoreau var naturalist, abolitionist, poet, filosof och lite annat, en mångsysslare med andra ord. Men mest känd är han nog för Walden, en essä (eller en slags journal) över tiden då han byggde en liten stuga vid sjön Walden, där han sedan bosatte sig i ett par år och körde ren självförsörjning. Han tycker väldigt många saker den där Thoreau, men om man ska sammanfatta de 216 sidorna (som känns ungefär som 500 sidor) och koka ned dem till ett enda budskap så är det att man ska leva så avskalat som möjligt och så enkelt som möjligt och bara då lever man det riktiga livet. Alla lyxjaktägare kan alltså slänga sig i väggen. Thoreau tycker att det är extremt onödigt att ha mer än man behöver och förkastar i princip all typ av lyx. Böcker gillade han i och för sig, det verkan man få unna sig och det är ju bra.

Walden är minst sagt svårläst och det är inte en bok man bör stressa genom inför en bokcirkelsträff (som jag gjorde). Men ett par roliga saker och kloka saker tog jag faktiskt till mig:

“The head monkey at Paris puts on a traveller’s cap, and all the monkeys in America do the same”  och

“be yourself- not your idea of what you think somebody else’s idea of yourself should be.” och

“Books must be read as deliberately and reservedly as they were written.” Tänk om man skulle tillämpa den principen, då skulle jag aldrig bli klar med någon bok…

Han är något av en citatmaskin den där Thoreau. Trots de tråkiga journaltexterna säger han ändå en hel del som får en att läsa om meningen flera gånger och som verkligen får en att nicka eftertänksamt. Och när han skriver naturskildringar, när han skriver om sjön och om skogen, då kommer poeten Thoeau fram och det blir nästintill någon slags meditation att läsa texten. Hans lilla mening om sjöar är något av det vackraste jag läst:

“A lake is the landscape’s most beautiful and expressive feature. It is Earth’s eye; looking into which the beholder measures the depth of his own nature. The fluviatile trees next the shore are the slender eyelashes which fringe it, and the wooded hills and cliffs around are its overhanging brows.” Så enkelt.

walden-pond

Thoreaus Walden blir punkt nummer 51 på läsutmaningslistan (Författare som har mellannamn på omslaget).

/Heléne

Välkommen

Det är lätt att känna sig välkommen på ett nytt ställe när det står böcker och väntar på en i skrivbordshurtsen. Självklart har vänliga kollegor också ett visst inflytande.

Alltid spännande med en nystart. Tror det blir en boost för inspirationen, så snart jag kommer över den första intryckspuckeln och orkar tänka även på kvällen.

Bara i morse hade jag en härlig incident när jag vinglade in för sent, med mina stayups vid knäna (de hade kasat ner av kylan och mitt halvspringande från tåget), mitt i en dragning för hela marknadsavdelningen. Scenen skulle platsa i vilken chick lit som helst…

20140127-204658.jpg

 

/ Johanna

Youtube-tips

Kan verkligen tipsa om John Greens crash course in English Literature. Har precis sett del I av hans crash course i The Great Gatsby och gillar det verkligen. Det är kul, lättförståeligt med många intressanta tolkningar och slutsatser:

Helt fantastiskt att få en inspirerande lektion i litteratur med självaste John Green! Såg även att han har några crash courses i andra ämnen, bland annat amerikansk historia och kemi som man kan ta sig genom om man inte har något bättre för sig den här januarisöndagen.

/Heléne

En skatt

Lördagen spenderades ute hos mina föräldrar på landet. När vi hade åkt snowracer, klappat katten, fikat hos min moster och gått igenom hela lådan med leksaksbilar tog jag med Melker ner i källaren och letade reda på mina gamla böcker. Hittade en hel bunt Pixiböcker och favoriter som Visst kan Lotta cykla, Pettson och pannkakstårtan och Ledsna prinsessan. Det måste vara tjugofem år sedan jag läste dem, men vilken tidsmaskin kassen var.

Bara jag såg omslagen kunde jag minnas hur det var att läsa dem. Vilka som var spännande, obekväma, sorgliga och tokiga. Kunde förnimma mitt flickrum, de sträva nytvättade lakanen och den bruna plåtlampan vid sängen som alltid luktade en aning bränt damm. Kylan vid fötterna i sängen och ljuden av familjen i resten av huset. Redan då hade jag en stor kärlek för böcker och den satt kvar i bokpärmarna.

Jag hoppas så innerligt att Melker får med sig samma lust till böcker och historier i sitt liv. Kanske kommer han minnas sin nuvarande favoritbok, Lilla foten av Emma Adbåge, med samma nostalgi jag upplevde idag.

20140125-230320.jpg

/ Johanna

Härliga fredag

Härliga fredag här med kompishäng, bebis-gos, thai-mat, choklad och te.

Ser inte ut att bli särskilt mycket skrivande idag. Men får se, kanske hinner med litegrann nu innan läggdags, försöker ändå tänka att en halvtimme är bättre än inget alls.

20140124-233756.jpg
/Heléne