När det gäller vårt gemensamma manus står vi återigen vid bergets fot och blickar upp mot den avlägsna toppen. Att börja skriva om allt igen är både lockande och avskräckande. Denna vända känns minst lika omfattande som den förra. Samtidigt ska det bli sjukt roligt att skriva om när jag förstår så mycket bättre hur historien hänger samman. Alla Hur, Var, Vem och Varför som jag skrev runt förra vändan finns det nu svar på.
Dessutom har jag gjort en kraftansträngning gällande mitt egna manus där jag mest upplevt förvirring över i vilken dator alla olika delar av texten ligger och skvalpar, vilka stycken som ännu är oskrivna och massa annat tjorv. Nu har jag storstädat hjärnan, samlat in alla flygande lösblad och satt ihop dem till en enda prydlig manusbunt. I tanken har jag knutit ett rött band kring texten och stoppat in en lapp över vad som är kvar att fixa. En lapp med tio små punkter. När jag har tid att ta upp texten igen så vet jag precis vad som är kvar att göra. Nu är jag redo att byta manus!
/ Johanna
Bokglam 
Det är tur att de bergstopparna i nåt läge verkar krympa och närmast bli små kullar som man enkelt kan trampa över.
Ha ha, jag lever för att få uppleva just det :-). / Johanna
Vilken bra lapp du hade gjort för ditt eget manus! Tror det är mycket bra att bryta ner vad som behöver fixas så att det blir konkret. Lycka till med omskrivningen av gemensamma manuset! 🙂