Lördagen spenderades ute hos mina föräldrar på landet. När vi hade åkt snowracer, klappat katten, fikat hos min moster och gått igenom hela lådan med leksaksbilar tog jag med Melker ner i källaren och letade reda på mina gamla böcker. Hittade en hel bunt Pixiböcker och favoriter som Visst kan Lotta cykla, Pettson och pannkakstårtan och Ledsna prinsessan. Det måste vara tjugofem år sedan jag läste dem, men vilken tidsmaskin kassen var.
Bara jag såg omslagen kunde jag minnas hur det var att läsa dem. Vilka som var spännande, obekväma, sorgliga och tokiga. Kunde förnimma mitt flickrum, de sträva nytvättade lakanen och den bruna plåtlampan vid sängen som alltid luktade en aning bränt damm. Kylan vid fötterna i sängen och ljuden av familjen i resten av huset. Redan då hade jag en stor kärlek för böcker och den satt kvar i bokpärmarna.
Jag hoppas så innerligt att Melker får med sig samma lust till böcker och historier i sitt liv. Kanske kommer han minnas sin nuvarande favoritbok, Lilla foten av Emma Adbåge, med samma nostalgi jag upplevde idag.
/ Johanna
Bokglam 
Så många böcker som har betytt så mycket för oss! Hoppas att åtminstone barnböckerna överlever i tyckt form nu när vi blir allt mer digitaliserade.
Ja, i mig har i alla fall förlagen en trogen köpare av barnböcker för många år framöver. / Johanna