En klassikerkvartett del I

Inledde året starkt med fyra klassiker. Det råkade bara bli så – Hemingway i Key West, eftersom det är ett måste, Sylvia Plath inför klassikerbokcirkeln, Thoreau på grund av hedersinbjudan till förra arbetsplatsens bokcirkel och så The Great Gatsby eftersom det var filmkväll planerad och jag-måste-ju-läsa-boken-innan-jag-ser-filmen-för-tusan! Och så kan jag glatt konstatera att det blev fyra amerikanska klassiker vilket är kul eftersom jag inte läst särskilt många amerikanska klassiker tidigare. Men vill inte tråka ut er med allt klassikersvamlande och alla citat (blir lätt så att jag gärna vill slänga mig med citat när jag läst en klassiker) så tar böckerna i olika inlägg och först ut är Walden av Henry David Thoreau.

walden

Thoreau var naturalist, abolitionist, poet, filosof och lite annat, en mångsysslare med andra ord. Men mest känd är han nog för Walden, en essä (eller en slags journal) över tiden då han byggde en liten stuga vid sjön Walden, där han sedan bosatte sig i ett par år och körde ren självförsörjning. Han tycker väldigt många saker den där Thoreau, men om man ska sammanfatta de 216 sidorna (som känns ungefär som 500 sidor) och koka ned dem till ett enda budskap så är det att man ska leva så avskalat som möjligt och så enkelt som möjligt och bara då lever man det riktiga livet. Alla lyxjaktägare kan alltså slänga sig i väggen. Thoreau tycker att det är extremt onödigt att ha mer än man behöver och förkastar i princip all typ av lyx. Böcker gillade han i och för sig, det verkan man få unna sig och det är ju bra.

Walden är minst sagt svårläst och det är inte en bok man bör stressa genom inför en bokcirkelsträff (som jag gjorde). Men ett par roliga saker och kloka saker tog jag faktiskt till mig:

“The head monkey at Paris puts on a traveller’s cap, and all the monkeys in America do the same”  och

“be yourself- not your idea of what you think somebody else’s idea of yourself should be.” och

“Books must be read as deliberately and reservedly as they were written.” Tänk om man skulle tillämpa den principen, då skulle jag aldrig bli klar med någon bok…

Han är något av en citatmaskin den där Thoreau. Trots de tråkiga journaltexterna säger han ändå en hel del som får en att läsa om meningen flera gånger och som verkligen får en att nicka eftertänksamt. Och när han skriver naturskildringar, när han skriver om sjön och om skogen, då kommer poeten Thoeau fram och det blir nästintill någon slags meditation att läsa texten. Hans lilla mening om sjöar är något av det vackraste jag läst:

“A lake is the landscape’s most beautiful and expressive feature. It is Earth’s eye; looking into which the beholder measures the depth of his own nature. The fluviatile trees next the shore are the slender eyelashes which fringe it, and the wooded hills and cliffs around are its overhanging brows.” Så enkelt.

walden-pond

Thoreaus Walden blir punkt nummer 51 på läsutmaningslistan (Författare som har mellannamn på omslaget).

/Heléne

Advertisements

One thought on “En klassikerkvartett del I

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s