Härliga fredag goes hyttetur

20140228-170930.jpg
Sitter på Arlanda och väntar på flyget till Oslo och där väntar tjejhelg på riktig norsk hytta med längdskidor, skvaller framför öppna spisen med god mat och vin.

Förutom skidkläder tar jag med mig Canada och datorn. Hoppas på liiite skrivtid i alla fall. Men ni vet hur det är, inte alltid helt socialt ok att smyga iväg och skriva när man är där för att umgås.

Ha en härlig fredag allihop!
/Heléne

Advertisements

Ta hand om min mor

Eftersom jag ogärna gråter öppet på pendeltåget och helst slipper komma till jobbet med svullen näsa och flammiga kinder så har det funnits tillfällen då jag inte kunnat fortsätta läsa vidare i Ta hand om min mor av Kyung-sook Shin, den känslosamma berättelsen om en mor och maka som försvinner på Seouls centralstation.

Själva handlingen är knaper och följer barnens och makens jakt efter sin kära familjemedlem. Substansen och guldkornen finns istället i karaktärernas minnen, som blir allt mer påträngande ju längre de letar. Bit för bit låter Shin läsaren pussla ihop bilden av den försvunna kvinnan, hon den trofasta, envisa och omtänksamma som de alla har vett att uppskatta och sakna först när hon är borta.

Hade jag läst Ta hand om min mor vid en annan tidpunkt är det inte säkert att jag skulle tagit den till mig på samma sätt som nu. Boken har gjort mig i sällskap till och från jobbet varje dag under den period då jag skolade in Melker. Att lämna min son gråtandes på förskolan, i ny miljö hos främmande människor, för att åka och jobba har väckt liv i många grundläggande frågor om rollen som mamma. Samma tankar och funderingar återkommer hela tiden i Shins bok och förstärkte mina upplevelser.

Jag tror dock att många fler än inskolande föräldrar kan ha glädje av den finstämda historien. Bandet till sin mor, det som tänjs och slits genom livet, är ju alltid ett personligt och aktuellt tema.

20140227-204631.jpg

Att uppskatta livet

Åt frukost tillsammans med Johanna imorse, för första gången på hundra år. Hennes nya jobb har snott alla våra frukostar! Och förutom skrivande pratade vi om att ha perspektiv på livet. Att allting inte är så svårt och jobbigt som man ibland får det att framstå, allt är inte så tokigt ändå. Visst, vi båda drömmer om att skriva på heltid och ibland är det alldeles för lätt att vara lite småsur och missnöjd över livet bara sådär generellt.

Som idag när jag kom hem så var jag bara allmänt supergrinig. Grinig för att jag var trött, för att kläderna kliade och för att det var stökigt hemma. Helt utan någon egentlig anledning och mest bara för att jag “kände för det”.

Och så kom allt det där vi pratade om imorse tillbaka nu ikväll när jag såg Jills veranda och Kristian Gidlund. Och nu sitter jag här. Rödgråten, tom och arg över hur orättvist livet är.

Vet inte om ni lyssnat på hans Sommarprat men det var helt makalöst bra. Och det lämnade kvar just den där känslan som är så sablans viktig – att man ska uppskatta livet här och nu. Livet kan man inte ta för givet. Och i det sammanhanget spelar inte missad skrivtid, obekväma kläder och en halvtråkig uppgift på jobbet någon roll. Jag trivs med jobbet, älskar skrivandet, alla de jag bryr mig om är friska och så som det ser ut nu så har jag hela livet framför mig.

Så imorgon ska jag andas in morgonluften djupare ner i lungorna, njuta av det märkliga vårvintervädret ännu lite mer, krama de jag tycker om lite hårdare, skriva några fler sidor och tänka på Kristians vackra ord om livet.

Skärmavbild 2014-02-26 kl. 22.32.01

/Heléne

Top Ten Tuesday – Bokreafynd

Top ten tuesday

Temat för veckans Top Ten Tuesday, anordnad av The Broke and the Bookish, är Rewind. Man får alltså välja och vraka bland tidigare teman och vi freestylar lite och kör Top Ten Bokreafynd:

Heléne

Gick förbi Hedengrens innan jobbet idag och utnyttjade deras 40 %-rabatt och det råkade enbart bli böcker på engelska:

hämta (4)
– Canada av Richard Ford

hämta (5)
– The woman upstairs av Claire Messud

the-goldfinch
– The Goldfinch av Donna Tartt (har gått och klämt och känt på den här i evigheter och äntligen följde den med hem i sådant där fint amerikanskt storhäftat format)

9781742200613_p0_v1_s260x420
– Lonely Planets guide till Chicago

Johanna

Med näsan under ytan i magsjuketräsket hade jag helt missat att bokrean dragit igång. Jag som brukar ladda dagar i förväg. Sprang förbi Akademibokhandeln i Huddinge centrum och skulle bara “kolla” om de hade några barnböcker. Blev ett par av av de slaget till Melker, men råkade även plocka på mig några böcker med fina omslag till mig själv i farten.

20140225-225855.jpg
Om jag var din hemmafru av Lotta Lundgren

20140225-225903.jpg
Kaffe med rån, av Catharina Ingelman-Sundberg

20140225-225909.jpg
Hundar, hus och hjärtats längtan, av Lucy Dillon

20140225-225916.jpg
Hotellet i hörnet på bitter och ljuv, av Jamie Ford

20140225-225924.jpg
Surt sa räven om rabarberna, av Karin Brunk Holmqvist

20140225-225930.jpg
Sommarbruden, av Marita Conlon McKenna

Månadens upptäckt

Påbörjade Gone Girl i höstas men fick lägga den åt sidan (efter att ha läst ungefär en sida) eftersom en massa annat kom emellan. Boken är så stor så den är liksom lite jobbig att släpa med sig på tunnelbanan men på sistone har jag haft lite mer hemmatid och äntligen fått tid att läsa den.

hämta (3)Och Gillian Flynn var en alldeles, alldeles fantastiskt upptäckt. Tror till och med att hon kommer att bli årets upptäckt för min del. Gone Girl är helt enkelt så jävla bra. Fullkomligt älskade den! 

För er som inte vet så mycket om Gone Girl så handlar den om Nick och Amy. De äkta makarna har levt det gott i New York med flashiga jobb och flashiga liv. Sedan hinner finanskrisen ikapp dem, Amy blir av med sina tillgångar och båda förlorar sina jobb, de flyttar tillbaka till Nicks hemstad i Missouri och även där har finanskrisen slagit till hårt, stadens köpcentrum har slagit igen och deras gata är full av tomma hus. Deras liv blir helt enkelt inte som de har tänkt sig. Och på deras femåriga bröllopsdag försvinner Amy och sen börjar allt. Man kastas in i historien om Amy och Nick på en gång, det är spännande, obehagligt och bara helt sjukt häftigt. Igår längtade jag hem så att jag kunde få läsa ut den och det var ett tag sen det hände. Det enda dåliga med boken är att Gillian Flynn skriver så att man blir beroende (man vill helst sjukanmäla sig, stänga av mobilen och äta hämtmat till man har läst sista sidan) och typ lite hjärntvättad (man drömmer mardrömmar).

Och det bästa av allt är att många säger att Gillian Flynns andra böcker är ännu bättre så ser fram emot att läsa Dark Places som jag fick med hem från New York. Kryssar av Gone Girl som nummer 24 på Läsutmaningslistan, (En bok där huvudrollen har ett husdjur), eftersom Amy och Nick har lilla kissen Bleecker.

I övrigt förbereder jag mig för bokrean imorgon. Just nu lutar det åt att besöka Bokskotten eller Hedengrens och utnyttja deras 40 % rabatt på hela sortimentet. Bland annat står Richard Fords Kanada på listan, sen ska jag kika efter Dickens A tale of two cities eftersom det är nästa bok i klassikerbokcirkeln. Sen är jag sugen på att “unna” mig någon urban fantasy-bok jag ännu inte läst, typ Beautiful Creatures. En sån här paperback collection av Beautiful Creatures vore inte helt fel. Älskar såna där collections, så snygga att ha i bokhyllan. 

/Heléne

Rapport från fronten

När jag i fredags skröt om min kommande sovmorgon och skrivtid var jag lyckligt ovetande om vad som egentligen låg i korten för helgen. Känner mig skrattretande naiv som för en gång skull verkligen trodde på att det skulle bli som jag hade planerat.

När Melkers fröknar på förskolan berättade att det var så lite barn i gruppen för att alla var sjuka frågade jag om det gick magsjuka. Nej då, det var bara förkylningar. Efter att ha duschat och bytt kläder på Melker tio gånger sedan igår morse, på mig själv minst fem vändor, skurat golven sjutton turer, rullat undan alla mattor i huset, kört allt lego i diskmaskinen och låtit tvättmaskinen rotera konstant har jag en stark aning om att fröknarna skarvade med sanningen, en aning bara.

Min sovmorgon? Min skrivtid? Ha ha ha ha ha. Det skämtet “is on me”.

/Johanna

Kvalitetstid

Idag tog jag med datorn till ett café och lyxade till skrivtiden med en sojalatte och chokladpralin. När jag köpte min Mac Air hade jag en slags föreställning om att jag skulle sitta på café och skriva mest hela tiden. Men det har typ aldrig hänt, jag är ju så bekväm av mig och gillar att gå runt hemma med mina mjukisbyxor.

Men fick en hel del gjort här, riktigt bra skrivtid blev det och bag är tacksam för all tid jag har fått med mitt manus på sistone. Det enda som oroar mig är att känslan för mitt manus pendlar så mycket. Ena dagen känns det nästintill berusande att skriva på det, andra dagen känns det så långt borta – jag skriver, men känslan för manuset infinner sig inte riktigt och jag vill mest bara trycka på delete, delete, DELETE.

Intalar mig att det inte gör något utan att alla känner så ibland..

20140222-155950.jpg

/Heléne