En lektion i prologskrivande

Införskaffade Mias Martrådar redan i våras och sedan dess har en massa måste-läsning i form av bokcirkelsböcker, författarträffsböcker och annat kommit emellan. Missförstå mig inte nu, jag gillar måste-läsning, jag gillar all läsning, men ibland blir det ju då inte riktigt som man tänkt sig när alla måsten kommer emellan. Men imorse rafsade jag ned Martrådar i min tygpåse (måste ju ha den i en extra påse så att den fina boken inte förstörs i väskan) innan jag sprang iväg till t-banan.

Jag har inte hunnit särskilt långt men gillar den redan! Och framför allt blev jag så himla förtjust i prologen. Jag vet att meningarna är något delade om prologens vara eller icke-vara men Mias prolog sopade undan alla mina tvivel i alla fall. En prolog kan faktiskt tillföra berättelser en hel del; om jag nu tar Martrådar som exempel så sätter prologen en ton för hela berättelsen. Prologen finns liksom där i bakhuvudet med det där mystiska, magiska och man förstår att någonstans i det där vanliga och vardagliga så lurar det där magiska som man läste i början. Och så funderar man förstås över när man kommer att få svar på det där man undrade över i prologen. Summan av kardemumman: man blir sugen på att läsa vidare och det är väl det som är skrivandets gyllene regel – att få läsaren att vilja läsa vidare. Prologen i Martrådar lär en helt enkelt allt om hur en prolog bör vara.

Skärmavbild 2014-02-05 kl. 21.51.33

Själv har jag en prolog i mitt manus som hela tiden har känts nödvändig för berättelsen, det är i prologen hela berättelsen har sin rot kan man säga och efter att ha läst början på Martrådar så tvivlar jag inte längre på min prologs vara eller icke-vara (och efter mitt prolog-hyllande ovan så råder det väl ingen tvekan om att jag då menar att min prolog ska få vara).

/Heléne

Advertisements

10 thoughts on “En lektion i prologskrivande

  1. Martrådar vill jag också läsa! Jag gillar prologer som fyller funktion! En av de vackraste prologer jag läst är den i Wicked Lovely av Marissa Marr, den prologen fick mig att köpa boken. Är inte så förtjust i resten av den serien, men prologen är så fin tycker jag.

  2. Hur har jag lyckats missa att du bloggat om det här? Förlåt. Och vad glad jag blir att du gillar min prolog! Det var en hel del velande hit och dit med ifall jag skulle eller inte skulle. Men eftersom min bästaste bästa testläsare sa att den var topp, så blev det så. Vilket gör att jag blir extra glad att höra att du också gillar den. Tack!

  3. Jag håller helt med. En prolog kan många gånger sätta tonen för hela berättelsen om man gör det på rätt sätt. Och det har ju Mia gjort 🙂 Jag använder själv en prolog i min bok och det hade känts helt fel att sätta den som kapitel 1, istället för en prolog. Hur som helst, det jag försöker säga är att ibland är en prolog alldeles nödvändig 🙂

    • Ja, samma här. Min prolog ländes nödvändig dessutom bidrar den till en nerv i berättelsen. Men den hade också blivit märklig om den hade funnits med som kapitel 1.
      /Heléne

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s