När jag började skriva var musiken en naturlig del av skrivandet. Musiken gjorde att jag kom i rätt stämning och den hjälpte till att skärma av omvärlden. På något sätt har jag tappat det där litegrann det sista året men har “återupptäckt” den effektiva kombon musik och skrivande igen.
Det var härom kvällen när jag stoppade i lurarna i öronen med bra musik bara för att inte bli störd av allt fix och stök runtom kring och vilken effekt det hade! Det var längesen jag satt så koncentrerat och skrev. Ni vet, när allt annat bara försvinner (till och med det förbjudna slösurfandet). Och det var en så härlig känsla. Vet inte om det hade att göra med musiken i sig eller min sinnesstämning generellt men prövade igår kväll igen och funkade riktigt bra då också. Lyssnade på några låtar jag lyssnade mycket på under den tid jag skrev som mest intensivt på mitt eget manus och känslan från den tiden kom tillbaka på nåt sätt. Och framför allt, karaktärernas känslor kom tillbaka.
Lyssnade bland annat på de här underbara låtarna (väldigt mycket hjärta och smärta i dem):
/Heléne
Bokglam 
Jag känner igen mig så väl, till och med i musikvalen!
Det där låtarna är så bra, man kan inte låta bli att inspireras.
Jag har blivit så van med att sätta på mig hörlurar att jag har svårt att skriva när jag spelar musiken direkt ut i rummet. Hörlurarna stänger ute omvärlden, inte bara ljudmässigt utan också just det där stöket som kan vara här hemma ibland med framrusande barn. Musik är verkligen en känsloförstärkare.