Ensam är glad på Valborg

Efter en elvatimmars arbetsdag checkade jag ut från jobbet och checkade in på soffan framför Buffy. Tackade nej till grillning och Valborgsfest för lite egen kvalitetstid. Man behöver sånt ibland. Och ska ju ha skrivarläger nu i helgen så kände att jag behövde inleda detta stort genom att vara en riktig skrivarkuf och värma upp inför lägret med att spendera Valborg helt allena med mitt manus och en liten dos Buffy. Och ett glas vin förstås (det vet ni).

Kvällens citat från Buffy. Oh lord… vad skulle Miss Calendar säga om mitt ensamdrickande av vin ikväll?

/Heléne

Advertisement

Tips från Nadeem Aslam

I första avsnittet av denna Babelsäsong visades en finstämd intervju med Nadeem Aslam. Den är sevärd i sin helhet, men det jag vill ta upp är hans fantastiska tips om att skriva av andra böcker. Han har själv för vana att skriva av klassiker, för att studera ordval, meningsbyggnad och styckeindelning på nära håll.

Jag har nu provat just detta, att skriva av text, och måste säga att arbetssättet dessutom ger en förståelse för hur rytm och tempo är uppbyggt. Framför allt inser jag vad man kan välja bort och ändå få texten att fungera. Ett återkommande problem för mig är att jag använder för många ord, är för feg i mina kast mellan händelser vilket resulterar i en tradig smörja till texter.

Läste Johanna Linbäcks Min typ brorsa och tyckte hon löste det fint med just tempo, ton och snygga förflyttningar. Så jag skrev av. Funderade på hur jag själv skulle skrivit ungefär samma sak och hittade smarta lösningar i hennes text.

När jag nu senare på kvällen satt med mitt eget manus vågade jag kapa mer, vara djärvare och hiva ut radvis med onödiga ord. Vilken lättnad, för både mig och texten.

Så dagens tips, kika på intervjun med Nadeem Aslam (den verkar fortfarande ligga kvar på Svt Play) och ta till er av hans kloka ord.

/ Johanna

En bättre måndag

Kortveckan inleddes med hamburgare för att fira pojkvännens nya jobb. Jag föreslog våra favvo-burgare på AG:s men han ville pröva något nytt så vi begav oss till nyöppnade Phil’s Burger på Fleminggatan:

Himla goda burgare och pommes frites, kan verkligen rekommendera dem!

Och den goda maten efterföljdes av senaste avsnittet (sjukt spännande) av Game of Thrones. Alltså den serien, den är helt magisk. Den där George RR Martin är ett jäkla geni, så är det. Allt är så skruvat och sjukt. Och hemskt. Men ibland också fint och vackert. På alla sätt alldeles för bra och jag kan knappt vänta till måndag.

Och nu väntar lite skrivtid innan läggdags. Min historia är inte särskilt Game of thronesig men ändå väldigt spännande (man ska vara stolt över sin berättelse, det har Emelie Schepp lärt oss).

/Heléne

Allmänt söndagssvammel

Pollenallergi + stor björk på tomten + febersjuk liten parvel = gott samvete att sitta inne och skriva på Melkers vila. Dessutom hade jag inspiratiiion (och surfade bara bort några minuter med att leta efter nya matrumsgardiner (det är underligt att det där rummet alltid behöver gardiner just när jag ska till att skriva)) och glömde helt bort den strålande solen.

Nu har dagen gått (och jo, vi var ute i solskenet också, för att gunga och blåsa såpbubblor (jag försökte trädgårdsarbeta en aning, men det tyckte Melker var onödigt)) och det är dags att sätta sig framför datorn igen. Laddar med varm choklad. Känner mig uppvärmd och redo, tankarna är på rätt ställe och det är bara att ta vid där jag slutade för några timmar sedan. Lättheten att starta om är nog största bonusen med att ha två skrivpass per dag.

/ Johanna

 

Trist inställning

Såg det här på Twitter idag:Kan inte säga annat än att jag tycker det är en himla trist inställning till det hela, varför kan inte förlagen uppmuntra egenutgivning litegrann? Det är folk som vill nå fram med sin berättelse och som väljer att göra det och kämpar för det.

Och sedan håller jag inte riktigt med Weyler att läsaren är så medveten om vad eller vem som står bakom utgivningen. Emelie Schepp sade i onsdags att hennes upplevelse är att läsaren struntar fullständigt i om det står något stort förlagsnamn längst ned i hörnet på omslaget eller om det råkar vara så att det är ett mindre förlag eller för den delen författaren själv som har gett ut den. I själva verket är det förlagsbranschen och även kanske bokbranschen i stort som tycker att det är så fruktansvärt viktigt.

Nu har jag inte läst hela artikeln och citatet kanske är tagit ur sitt sammanhang men oavsett tycker jag ändå att man kunde vara lite mer vidsynt än att säga att allt som är egenutgivet är sämre än det som kommer från förlagen. Sådan tråkig bakåtsträvan.

/Heléne

 

Härliga fredag med MDLNY

I kväll släpper jag skrivande och läsande för en stund och kryper upp i soffan med maken. Under en kort stund funderade vi på att se film, men när vi inte ens orkade besluta oss för vilken slutade det i något ännu mer lättviktigt, Million Dollar Listing New York. Trots att verkligheten i realityserien känns ungefär lika avlägsen som Mordor, blir jag ändå inspirerad av drivet och kärleken de där tre mäklardårarna har för sitt jobb. Älskar passionerade människor, oavsett vad de har snöat in på. Tror det är därför jag trivs så bra bland skrivande själar, de brukar ju svämma över av passion och för sina berättelser.

Huvudpersonerna i MDLNY.

/ Johanna

Releasefest – Tills kärleken skiljer oss

Idag lyckades vi pricka in rätt dag och rätt månad för Annas releasefest (till skillnad från förra gången). Den fina bokhandeln i Äppelviken var fullkomligt packad med trevligt folk som ville fira Anna. Många nya och en del gamla bekantskaper, däribland flera som var med på träffen på Litet förlag igår. Sådan himla lyx att få dricka bubbel med begåvade författare två dagar i rad! Men nu kommer det värsta, en liten del av hjärnan måste ha lämnats kvar på jobbet även den här gången och jag glömde heeeelt bort att ta foton. Var väl alldeles för uppslukad av allt folk, stämningen, alla böcker och bubblet för att ens tänka tanken att ta upp mobilen och fota. Men vi var där i alla fall.

Bjuder på en bild på Annas superfina bok och hennes signering (bevis på att vi verkligen var där):

Att få umgås med duktiga författare två dagar i rad har skärpt skrivlusten ännu mer. Nu vill jag bli klar snabbare än någonsin.

/Heléne

 

Litet möte med Emelie Schepp

Vi har varit på världens bästa föreläsning med den så sjuuukt coola Emelie Schepp. Litet förlag ordnade med den trevliga kvällen och under ett generöst samtal diskuterade vi alla aspekter av egenutgivning. Emelie har på egen hand gett ut sin bok Märkta för livet och som en sann entreprenör sålt skiten ur den. Hon är så smart och rolig och driven att den här redaktionen är rätt golvad nu. Få kvällar är lika inspirerande!

Har ni inte koll på Emelie, kika in på hennes hemsida. Vill också tipsa om Nina Larsdotter som på kort tid byggt upp Litet förlag som ger ut flera spännande titlar.

Emelie och Nina diskuterar hur man når ut med sin bok. Regel nummer ett – var stolt över den!

Fick med mig två spännande böcker hem.

/ Johanna

Olycklig kärlek x 2

Förra måndagen var jag på Kulturhuset och lyssnade på när Claire Messud intervjuades av Linn Ullman om hennes senaste bok The woman upstairs.

The woman upstairs handlar om fyrtiotvååriga läraren Nora som alltid har varit den där snälla flickan som tagit ansvarsfulla beslut och som varit alla andra till lags. En gång i tiden fanns en dröm om att lyckas med sitt skapande och konsten men åren gick och det blev inte riktigt som hon tänkt sig.

Så lär hon känna familjen Shahid som är precis det hon alltid velat vara, pappan är akademiker och mamman är konstnär och de är glamourösa. Nora blir förälskad i hela familjen, det är en slags platonisk kärlek till sonen i familjen och en slags kluven kärlek till föräldrarna och allt i Noras lilla livsgryta rörs om.

För min del var det smärtsam igenkänning av känslan som genomsyrar boken – känslan av att man väntar på det stora ögonblicket i livet (i Noras fall gäller det konsten) och rädslan för att ögonblicket redan har gått en förbi och Messud gestaltar det så fint.

En suddig bild på Claire Messud när hon signerar böcker.

Ännu en suddig bild på Claire Messud (den här gången från författarscenen).

Som så många andra har även jag dragit paralleller till Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande. Jag läste den precis innan jag läste The woman upstairs och då blir det förstås ofrivilligt så att man jämför. På ett sätt kanske Egenmäktigt förfarande var mer omvälvande läsning eftersom Esters beteende (i mina ögon) på många sätt är lite mer irrationellt än Noras.

En sak jag tänkte på med bägge böckerna är att det är så uppenbart att båda två projicerar sina känslor på någon annan. Båda två har en slags bild av objektet för deras kärlek, en bild av hur de tror att personen/personerna är och i själva verket är det den bilden de är förälskade i. Och det är nog så många gånger med olycklig kärlek, att det är föreställningen och idén om en person man är förälskad i, snarare än den verklige personen.

Avslutar med ett par ord om konst (och skrivande) från Claire Messud:

Art has to be the most important thing. It has to be everything.

Word! Så nu blir det skrivande resten av kvällen, för mitt stora ögonblick väntar ännu.

/Heléne

 

Efter en fantastisk påskhelg med både solsting och färska sidor i mitt manus kryper jag nu till sängs med ett enda dilemma i tankarna. Ska jag läsa Johanna Lindbäcks Min typ brorsa som jag rotade fram i bokhyllan efter att ha läst och gillat hennes Välkommen hem (snacka om tonårs-back-flashar), eller ska jag gå på Maze Runner av James Dashner som jag klickade hem till min Kindel-app idag?

Johanna kommer alltid vara en speciell författare för mig, det var på hennes och Lisa Bjärbos skrivkurs som jag träffade Heléne för snart två år sedan. Hennes bok låg högst i läshögen imorse, men det var innan jag såg en trailer för filmen baserad på Maze Runner och bara var tvungen att kolla in boken.

Å, jag älskar den här typen av beslutsångest.

Uppdatering: Det blev Maze Runner, mest för att jag kan läsa med släckt lampa så att resten av familjen kan sova. Den verkar lovande och lättläst, inte alltid en självklar kombination.

/ Johanna