Olycklig kärlek x 2

Förra måndagen var jag på Kulturhuset och lyssnade på när Claire Messud intervjuades av Linn Ullman om hennes senaste bok The woman upstairs.

The woman upstairs handlar om fyrtiotvååriga läraren Nora som alltid har varit den där snälla flickan som tagit ansvarsfulla beslut och som varit alla andra till lags. En gång i tiden fanns en dröm om att lyckas med sitt skapande och konsten men åren gick och det blev inte riktigt som hon tänkt sig.

Så lär hon känna familjen Shahid som är precis det hon alltid velat vara, pappan är akademiker och mamman är konstnär och de är glamourösa. Nora blir förälskad i hela familjen, det är en slags platonisk kärlek till sonen i familjen och en slags kluven kärlek till föräldrarna och allt i Noras lilla livsgryta rörs om.

För min del var det smärtsam igenkänning av känslan som genomsyrar boken – känslan av att man väntar på det stora ögonblicket i livet (i Noras fall gäller det konsten) och rädslan för att ögonblicket redan har gått en förbi och Messud gestaltar det så fint.


Claire Messud, The woman upstairs
En suddig bild på Claire Messud när hon signerar böcker.


Claire Messud, Kulturhuset
Ännu en suddig bild på Claire Messud (den här gången från författarscenen).

Som så många andra har även jag dragit paralleller till Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande. Jag läste den precis innan jag läste The woman upstairs och då blir det förstås ofrivilligt så att man jämför. På ett sätt kanske Egenmäktigt förfarande var mer omvälvande läsning eftersom Esters beteende (i mina ögon) på många sätt är lite mer irrationellt än Noras.

En sak jag tänkte på med bägge böckerna är att det är så uppenbart att båda två projicerar sina känslor på någon annan. Båda två har en slags bild av objektet för deras kärlek, en bild av hur de tror att personen/personerna är och i själva verket är det den bilden de är förälskade i. Och det är nog så många gånger med olycklig kärlek, att det är föreställningen och idén om en person man är förälskad i, snarare än den verklige personen.

Avslutar med ett par ord om konst (och skrivande) från Claire Messud:

Art has to be the most important thing. It has to be everything.

Word! Så nu blir det skrivande resten av kvällen, för mitt stora ögonblick väntar ännu.

/Heléne

 

5 thoughts on “Olycklig kärlek x 2

  1. Pingback: Kvinnan på övervåningen | Booze'n'Books

  2. Är det bara jag som reagerat på att namnet Nora är saftigt överrepresenterat i böcker och (svenska) filmer? Speciellt den där lite konstnärssjäliga typen som ser ut ungefär som Yrla i Ebba och Didrik… 🙂 I övrigt låter det som en intressant intervju.

    • Hihi, det har du rätt i. Nora är sannerligen ett konstnärligt namn. När jag hör namnet Nora tänker jag på Nora i Agnes Cecilia, det var nog första gången jag hörde namnet. Är lite osäker på om hon är konstnärlig däremot, minns inte riktigt…
      /Heléne

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s