Trist inställning

Såg det här på Twitter idag:proxyKan inte säga annat än att jag tycker det är en himla trist inställning till det hela, varför kan inte förlagen uppmuntra egenutgivning litegrann? Det är folk som vill nå fram med sin berättelse och som väljer att göra det och kämpar för det.

Och sedan håller jag inte riktigt med Weyler att läsaren är så medveten om vad eller vem som står bakom utgivningen. Emelie Schepp sade i onsdags att hennes upplevelse är att läsaren struntar fullständigt i om det står något stort förlagsnamn längst ned i hörnet på omslaget eller om det råkar vara så att det är ett mindre förlag eller för den delen författaren själv som har gett ut den. I själva verket är det förlagsbranschen och även kanske bokbranschen i stort som tycker att det är så fruktansvärt viktigt.

Nu har jag inte läst hela artikeln och citatet kanske är tagit ur sitt sammanhang men oavsett tycker jag ändå att man kunde vara lite mer vidsynt än att säga att allt som är egenutgivet är sämre än det som kommer från förlagen. Sådan tråkig bakåtsträvan.

/Heléne

 

Advertisements

11 thoughts on “Trist inställning

  1. Det är lite väl enkelt att tro att egenutgivning bara skulle handla om böcker som inte förlagen ger ut. Det finns ju faktiskt också folk som väljer att aldrig skicka till förlag. Tämligen förlegad åsikt alltså. Dessutom, på förlagen sitter ju vissa människor och även om de då inte vill ge ut en viss bok så betyder det inte att den boken inte skulle kunna bli utgiven, utan det finns ju också möjligheten att förlaget inte såg det som fanns, alltså potentialen.

    • Exakt, en del väljer att ge ut själva för att de helt enkelt inte orkar vänta. Och du har helt rätt, vi vet ju alla att det finns en hel del bestsellers där ute som refuserats av tidigare förlag.
      /Heléne

  2. Läsare är ute efter bra böcker och när de hittar en bra bok så kommer förmodligen inte förlagsnamnet vara det som de tipsar vidare om. Man ska inte underskatta mun-till-mun-metoden. Läste en bok senast igår (På ön av Tracey Garvis Graves, jättebra bok) som började som självpublicerad, sedan blev upplockad av förlag och som nu är såld till 25 länder …

    • Älskar såna där prinsesshistorier, någon som startar småskaligt och sedan erövrar världen. Ah…
      Och jag håller verkligen med, för läsare spelar inte förlagsnamnet någon större roll, det är nog inte så många läsare som är “förlagslojala”.
      /Heléne

  3. Pingback: Är det verkligen någon utanför braschen som bryr sig? | SofiaFritzson.com

  4. Pingback: Är det verkligen någon utanför branschen som bryr sig? | SofiaFritzson.com

  5. Skälet till att förlagen refuserar en viss bok är väl inte bara att den skulle vara “oläsbar.” Gör inte förlagen i första hand en marknadsekonomisk analys. En halvtaskig bok av en kändis kanske säljer bättre än en betydligt bättre bok av någon okänd.
    Det är väl den första boken som är svårast att få utgiven. En etablerad författare har inte de svårigheterna. Doris Lessing gjorde experimentet att skicka in ett manus under pseudonym. Det refuserades. När hon skickade in det under eget namn antogs det omedelbart.

    • Den där historien om Doris Lessing har jag faktiskt inte hört förut. Oerhört intressant. Och tänker, precis som du säger, att det handlar förstås om att tjäna pengar, det kanske helt enkelt inte finns plats för boken även om den är bra just i det tillfället.
      /Heléne

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s