Härliga fredag goes Annecy

Befinner mig i Annecy sedan i onsdags, pojkvännens pappa fyller 60 och vi firar honom i denna fantastiskt mysiga franska stad.

Vi har ätit gott och sett så många vackra ställen – både till cykel, till fots och i bilen.

Idag blev det dessutom en tur till ett par vingårdar, helt i min smak med andra ord. Schemat har varit fullspäckat och skrivandet har gått sådär. Har i vart fall öppnat manuset varje dag och idag blev det kort men effektiv skrivtid på hotellrummet med ett glas rosé innan middagen. Mys på hög nivå.

Hoppas på att jag får en del gjort på flyget tillbaka på söndag.

20140530-225911-82751729.jpg

20140530-225913-82753751.jpg

20140530-225912-82752927.jpg

Au revoir!!
Heléne

The Maze Runner

I The Maze Runner av James Dashner vaknar tonåriga Thomas utan minne, mitt i en gigantisk labyrint som befolkas av både andra tonårspojkar och vidunderliga monster med sågar och tänger till armar. Snart blir det tydligt att enda sättet för honom och de andra att överleva är att hitta lösningen på labyrinten och ta sig därifrån.

Trots magsjuka och konstant illamående lyckades jag idag ta mig igenom de sista tio sidorna av boken, men tyvärr gjorde dagsformen mig synisk. Det är visserligen en triologi, men upplösningen ställde fler frågor än vad den gav svar, vilket jag inte var upplagd för.

Jag har dock läst resten av boken med iver och tycker Dashner är bra på att bygga spänning, plantera ledtrådar, pytsa ut information lite i taget och leverera snygga cliff hangers i varje kapitel. Dessutom är det ju alltid spännande med igenvuxna labyrinter och ett uppenbart problem som man som läsare får vara med och klura på.

Skulle inte förvåna mig om jag ger mig på uppföljaren så snart magsjukan ebbar ut.

20140529-204008-74408034.jpg
/ Johanna

Inte enligt plan

Trodde jag hade fyllt min kvot av magsjuka i år. Tydligen inte…. Vilken bortkastad dag. Sängen. Toan. Sängen. Toan. Bah! Har inte ens orkat läsa de sista tio sidorna av Maze runner. Och Heléne åkte till Frankrike idag. Jag är inte alls avis. Tycker bara att det är härligt med kontraster i vardagen. Ok, kanske lite avis då, men det är jag på alla som är friska just nu.

Fast jag fick fina blommor från min grannes trädgård igår. De piggar upp en aning.

20140528-204214-74534255.jpg
Jag är ledsen, det blir inte roligare än så här idag.

/ Johanna

Pocketmingel

Bonnier Pocket och Månpocket bjöd in till vårmingel i Medelhavsmuseets fina lokaler. Och vilken fantastisk kväll vi hade! Det bjöds på bokquiz, vin, tilltugg och det bästa av allt – författarsamtal och pocketböcker. En kväll helt i min smak. Vi visste faktiskt inte alls vilka författare som skulle komma och den här månadens tredje starstrucked-moment (de tidigare två var förstås Donna Tartt och Marisha Pessl) var när Carl-Johan Vallgren tog plats längst fram i salen för att berätta om sin senaste bok Skuggpojken

Såhär är det, jag älskade, ÄLSKADE Den vidunderliga kärlekens historia. Det var en sådan där fulgråtsbok, den är bara så himla fin. Så det var ett ganska stort ögonblick för mig när han signerade sin bok åt mig och jag fick möjlighet att säga hur mycket jag älskar Den vidunderliga kärlekens historia.. Så pass stort att jag fick total tunghäfta och knappt fick fram namnet på titeln på boken. Men Carl-Johan fattade vad jag menade. Himla trevlig och ödmjuk författare, ser verkligen fram emot att läsa hans deckare.

20140527-220521-79521127.jpg

Förutom Carl-Johan Vallgren var Lars Berge på plats för att berätta om sin bok Kontorsninja:

Lars Berge, Kontorsninja

Maria Sveland berättade om Systrar och bröder:Maria Sveland, Systrar & bröder

Sven-Olov Karlsson berättade om Porslinfasaderna:

20140527-222039-80439304.jpg

Ännu en fanbild på Carl-Johan:

20140527-220519-79519198.jpg

Samtliga författare var så trevliga och det var väldigt roligt att få lyssna på deras inlevelsefulla berättelser om sina böcker. Samtliga av böckerna kommer ut på pocket nu inför sommaren. Vill läsa varenda en av dem:20140527-220754-79674014.jpg
En annan höjdpunkt under kvällen var att vårt lag, som bestod av mig, Emeli och Suzanne, kom tvåa i quizet. Fantastiskt tyckte vi, eftersom frågorna var så sjukt svåra.

/Heléne

 

 

Den allvarsamma leken

Idag möttes Klassikercirkeln upp på Döden i grytan i Vasastan för tungt rödvin, fantastisk italiensk mat och diskussion om Den allvarsamma leken.

Hjalmar Söderbergs roman om Arvid Stjärnberg handlar om en ung journalist från Värmland som jobbar på en tidningsredaktion i Stockholm. En liten parentes, bara älskar hans efternamn, som Arvid själv anser är meningslöst, då tänker jag: ge det till mig istället. I alla fall, Arvid finner kärleken i Lydia men alla detaljer runtomkring stämmer inte riktigt, bland annat är Arvid inte förmögen nog att gifta sig med henne och de går skilda vägar.

Vi var alla ense om att första delen av boken var lite halvseg – tråkiga sångstycken och för många långdragna dialoger som inte förde handlingen framåt. När Arvid sedan får reda på att Lydia gift sig med en äldre rik man blir han bestört och går sedan och gifter sig själv med en uppvaktande kvinna i hans bekantskapskrets. Och det är här historien börjar bli intressant. När Arvid och Lydia återses tio år senare lever de båda i opassionerade äktenskap och en slags kärlekshistoria tar vid. Jag säger “en slags” kärlekshistoria eftersom den där kärleken inte är helt igenom ömsesidig. Tänk er Ester och Hugo i Egenmäktigt förfarande typ… Det är en del snoka-runt-i-kvarteren-i-hopp-om-att-få-se-den-där-personen-och-titta-upp-i-fönstret-för-att-se-om-personen-är-hemma-beteende (alltså stalker-varning). I det här fallet är det Arvid som är den efterhängsna stackaren.20140526-230120-82880010.jpg

Det är en historia om otrohet och om olycklig kärlek. Men det är också en berättelse om kosten att anpassa sig till livet i staden och om att söka lyckan. Eftersom Lydia är playern i det här förhållandet diskuterade vi en hel del huruvida Söderberg själv tyckte att det var ok att kvinnan kom upp sig till samma “player-nivå” som mannen. Jag tänker att Söderberg ändå var ganska nytänkande eftersom Lydias öde inte slutade i moralpredikande fördärv.

Vad jag främst gillar med boken är Söderbergs miljöskildringar – både vad gäller Stockholm och årstiderna. Man riktigt känner doften av syrén och ser de rosafärgade skyarna den där junikvällen när Arvid och Lydia promenerar. Och man kan riktigt se framför sig Stockholms kyrktorn mot en svart vinterhimmel.

 

Bockar av nr. 56 på Läsutmaningslistan – En bok där omslaget visar ett kärlekspar:

den-allvarsamma-leken

/Heléne

 

Det var på tiden

Har velat läsa Grand final i skojarbranschen av Kerstin Ekman sedan jag först hörde talas om den. Ändå har den stått orörd i bokhyllan en längre tid. Tills nyligen. Det var en härlig känsla att dra fram den ur min Billyförvaring och ta med den upp till nattduksbordet.

Vore jag inte redan matt av Köpenhamnsresan, dagen med en kräksjuk ettåring och hårt trädgårdsslit så skulle jag bli matt av Grand final. Den är så snyggt skrivet. Dialogerna har inte ens “” eller -, men man fattar alldeles utmärkt vad som sägs av vem ändå. Sedan alla lager i historien och de lättsamma hoppen fram och tillbaka i tiden… Som sagt, jag hade blivit matt, men nu läser jag bara med stor fascination och iver och tänker att jag ska skriva av och härma och lära.

20140525-231908-83948801.jpg
/ Johanna