Den allvarsamma leken

Idag möttes Klassikercirkeln upp på Döden i grytan i Vasastan för tungt rödvin, fantastisk italiensk mat och diskussion om Den allvarsamma leken.

Hjalmar Söderbergs roman om Arvid Stjärnberg handlar om en ung journalist från Värmland som jobbar på en tidningsredaktion i Stockholm. En liten parentes, bara älskar hans efternamn, som Arvid själv anser är meningslöst, då tänker jag: ge det till mig istället. I alla fall, Arvid finner kärleken i Lydia men alla detaljer runtomkring stämmer inte riktigt, bland annat är Arvid inte förmögen nog att gifta sig med henne och de går skilda vägar.

Vi var alla ense om att första delen av boken var lite halvseg – tråkiga sångstycken och för många långdragna dialoger som inte förde handlingen framåt. När Arvid sedan får reda på att Lydia gift sig med en äldre rik man blir han bestört och går sedan och gifter sig själv med en uppvaktande kvinna i hans bekantskapskrets. Och det är här historien börjar bli intressant. När Arvid och Lydia återses tio år senare lever de båda i opassionerade äktenskap och en slags kärlekshistoria tar vid. Jag säger “en slags” kärlekshistoria eftersom den där kärleken inte är helt igenom ömsesidig. Tänk er Ester och Hugo i Egenmäktigt förfarande typ… Det är en del snoka-runt-i-kvarteren-i-hopp-om-att-få-se-den-där-personen-och-titta-upp-i-fönstret-för-att-se-om-personen-är-hemma-beteende (alltså stalker-varning). I det här fallet är det Arvid som är den efterhängsna stackaren.20140526-230120-82880010.jpg

Det är en historia om otrohet och om olycklig kärlek. Men det är också en berättelse om kosten att anpassa sig till livet i staden och om att söka lyckan. Eftersom Lydia är playern i det här förhållandet diskuterade vi en hel del huruvida Söderberg själv tyckte att det var ok att kvinnan kom upp sig till samma “player-nivå” som mannen. Jag tänker att Söderberg ändå var ganska nytänkande eftersom Lydias öde inte slutade i moralpredikande fördärv.

Vad jag främst gillar med boken är Söderbergs miljöskildringar – både vad gäller Stockholm och årstiderna. Man riktigt känner doften av syrén och ser de rosafärgade skyarna den där junikvällen när Arvid och Lydia promenerar. Och man kan riktigt se framför sig Stockholms kyrktorn mot en svart vinterhimmel.

 

Bockar av nr. 56 på Läsutmaningslistan – En bok där omslaget visar ett kärlekspar:

den-allvarsamma-leken

/Heléne

 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s