I The Maze Runner av James Dashner vaknar tonåriga Thomas utan minne, mitt i en gigantisk labyrint som befolkas av både andra tonårspojkar och vidunderliga monster med sågar och tänger till armar. Snart blir det tydligt att enda sättet för honom och de andra att överleva är att hitta lösningen på labyrinten och ta sig därifrån.
Trots magsjuka och konstant illamående lyckades jag idag ta mig igenom de sista tio sidorna av boken, men tyvärr gjorde dagsformen mig synisk. Det är visserligen en triologi, men upplösningen ställde fler frågor än vad den gav svar, vilket jag inte var upplagd för.
Jag har dock läst resten av boken med iver och tycker Dashner är bra på att bygga spänning, plantera ledtrådar, pytsa ut information lite i taget och leverera snygga cliff hangers i varje kapitel. Dessutom är det ju alltid spännande med igenvuxna labyrinter och ett uppenbart problem som man som läsare får vara med och klura på.
Skulle inte förvåna mig om jag ger mig på uppföljaren så snart magsjukan ebbar ut.
/ Johanna
Bokglam 
Håller med om att slutet är lite frustrerande! Krya på dig!
Tack! Har du läst de två sista delarna? /Johanna
Har bara läst tvåan, inte trean. Nu när de kommer på svenska så kanske jag väntar några år till och läser trean på svenska istället.