Klassiker, fantasy och contemporary

Läsningen i juli har hittills varit en härlig blandning. Har hunnit med Stoner i klassikercirkeln, The Magicians och hypade Tell the wolves I’m home.

Stoner av John Williams

Denna omskrivna och uppskattade bok hade vi alla i klassikercirkeln sett fram emot att läsa.GetImage Bondpojken som börjar universitet, utbildar sig inom jordbruk för att kunna effektivisera arbetet på sina föräldrars gård men som istället råkar bli litteraturintresserad och inleder en akademisk karriär inom litteraturen. Det är en fin berättelse – Stoner ägnar sitt liv åt hårt arbete och hans förhoppningar som grusas är en röd tråd genom hela hans liv. Stoners naiva inställning och hans livs glimtar av hopp som raseras och byggs upp för att sedan raseras igen gör att man verkligen känner för honom.  Samtidigt som att man vill ruska i honom men för att i nästa vara villig att ursäkta honom med att han, som alla andra irrationella karaktärer i klassiker, ändå är barn av sin tid. En klassiker är den på så vis att det finns så mycket att diskutera – som den där frågan om  Stoner verkligen levde ett tragiskt sorgligt liv? John Williams tyckte inte det, i förordet finns ett utdrag ur en intervju med honom där han tvärtom menar att Stoner levde ett bättre liv än många andra, han fann sin lycka i arbetet. Och visst är det på något sätt så, somliga människor finner aldrig någon lycka.

Det jag önskar är att jag hade läst den under hösten. Mörka universitetskorridorer, böcker, litterära diskussioner och blöta höstlöv på mörka innergårdar.

The Magicians av Lev Grossman

När jag hade läst klart berättelsen om Quentin som börjar sin efterlängtade trollkarlsutbildning på Brakebills var jag lite splittrad. Det var en hel del jag gillade samtidigt som att jag tyckte att större delen av boken bara pågick utan att någonting egentligen hände – fram till slutet var boken, med några undantag, en skildring av utbildningen på Brakebills och inte så mycket mer. Sedan kom slutet, rafflande, händelserikt och spännande. Det jag främst gillade med boken är att Grossman får till den där vuxna tonen, den som gör att nerven blir lite mer allvarlig och mörk. 18lpv32cpjar3jpgDet kan vara för att han slänger in sex, droger, alkohol och lite “förstörda” karaktärer, men oavsett tycker jag att han gör det snyggt. Sedan att han med enkla medel kan få fram det obehagliga tycker jag också om. Som Johanna sade – om jag själv hade skrivit det hade det känts superfånigt men när han gör det blir det så bra.

Bara tanken på den där mannen med kvisten framför ansiktet ger mig rysningar, det är lite David Lynch över det och det är allt annat än barnvänligt. Men det jag gillar allra mest är hur han får ihop Quentins barndomssagor med verkligheten vilket får en själv att fundera över om sagor alltid bara är sagor?

Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt

Fantastisk fin berättelse om fjortonåriga June som sörjer sin morbror Finns död och inleder en komplicerad vänskap med mannen alla anser har dödat hennes älskade morbror. AIDS, 80-tal, krossade drömmar och tonåringens oändliga sökande efter vem man är. Lättläst och vackert språk ger Rifka Brunts debutroman ett extra plus. Vi diskuterade boken i Klassikercirkelns spin-off-cirkel Snackiscirkeln och vi var dock rörande överens hämta (10)om att Junes inte särskilt platoniska olyckliga kärlek till Finn drog ned lite på helhetsintrycket av berättelsen. Det hade varit finare med en vanlig syskonbarn-morbrorkärlek. Varför
måste opassande kärlek mellan släktingar förekomma så mycket i litteraturen? Då menar jag inte sådana kärlekar där förhållandet har en poäng och tillför berättelsen något då det formar karaktären eller driver han/hon framåt. Typ Cersei och Jamie i GOT, den där äckliga incesten är ju liksom de två, det är sådana de är. Men när det liksom bara finns med utan någon egentlig poäng känns det bara onödigt. Det hade varit mycket finare om June älskade sin morbror på ett helt normalt sätt… tycker jag i alla fall.
Annars flera likes till den här fina romanen.

Bockar av nummer 40, 13 och 25 på Läsutmaningslistan En bok som utspelar sig för minst 20 år sedan, En bok där huvudpersonen är trollkarl och En bok där kärleksintresset är homosexuell (eftersom June var kär i sin morbror som var homosexuell.

/Heléne

Advertisements

One thought on “Klassiker, fantasy och contemporary

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s