Helgintervjun med Simona Ahrnstedt, del 2

Här följer fortsättningen av Helgintervjun med Simona Ahrnstedt. Del 1 finns under gårdagens inlägg.

IMG_2222Det råder ingen tvekan om att romance ligger Simona varmt om hjärtat och hon strävar inte efter att skriva i någon annan genre, tvärt om, menar hon.
– Jag varnar lite för att byta genre, särskilt i början av ett författarskap. Det är bättre att hitta sin nisch och jobba med den, förlagen brukar vilja ge ut fler böcker i samma genre från en författare. Men, tillägger hon, visst finns det en dröm om att någon gång skriva filmmanus.

Även fast en ny genre inte lockar, verkar Simona dras till att skriva om ämnen hon inledningsvis inte vet mycket om, som tur är älskar hon researcharbetet. Till den nya romanen har hon gjort en uppsjö intervjuer och sammanställt ett femtio sidors researchdokument. När hon fastnar i skrivandet är det med hjälp av sin bakgrundsforskning som hon hittar rätt igen.

Karaktärerna har också gedigna bakgrunder och hon har koll på deras historia och släkt långt utanför romanens ramar.
– Jag måste veta om några av karaktärerna kan ha träffat varandra i London för flera år sedan. Hon berättar om sitt excel-schema som beskriver vad varje karaktär har gjort och befunnit sig de senaste tio åren. Därtill jobbar hon med släktträd.
– Föräldrar, farföräldrar, etc, jag har koll på allt. Du måste känna dina karaktärer, veta var de gick i skolan, känna till hela deras sexuella historia och allt annat, för att de ska bli psykologiskt konsekventa människor. Tack vare sin tidigare karriär som psykolog vet hon hur folk tänker och kan bygga karaktärer med trovärdiga drivkrafter.

Samtidigt betonar hon att researchen inte får ta överhanden. Först och främst måste varje kapitel ha ett tydligt syfte. Under de senare böckerna har Simona börjat tänka mer berättelsernas på mål, motivation och konflikt.
– Från början hade mina karaktärer lite olika liv och så råkade de mötas, men numera arbetar jag aktivt med konflikterna och karaktärernas mål och motiv. Vet man vad scenen ska leda till minimerar man risken att lägga onödig kraft på tidsödande research.

Många intervjuer och signeringar väntar under lanseringen, men också annat jobb som många inte tänker på.
– Bokklubbarna vill gärna att man skriver en text om sig själv, någon annan vill ha en text om romance och den tredje skickar ett par frågor via mejlen. Det är nästan bara jag som skriver romance i Sverige idag så det finns bara mig att fråga om genren, konstaterar hon. Därtill håller Simona i skrivkurser, deltar i författarkliniker, bloggar och förbereder ett seminarium inför bokmässan. Hon tycker att det är viktigt att engagera sig i hela författarrollen och förbereder sig noga inför säljmöten och utnyttjar sin förmåga att kunna prata och sälja för att få med sig branschen.
– Det är en sak att skriva, sedan har vi det kommersiella. Jag är väldigt noga med att det jag gör ska bli bra och då tar det tid. Samtidigt är det ju fantastiskt roligt att det har lossnat efter allt jobb jag har lagt ner. Stoltheten över romanen fullkomligt lyser i hennes blick.

Mitt i lanseringen skriver Simona dessutom på en ny bok. Deadline för första utkastet är 1 november och utgivning av boken ska ske i maj 2015.
– Det är ett högt tempo, medger hon, men jag har valt det själv och vill inte sitta och rulla tummarna. Och det är skillnad på att skriva sin första bok och vara en etablerad författare. Då skrev hon på all ledig tid vid sidan av jobbet som egen företagare. Nu har hon hjälp från förlaget redan från start.
– Jag tar fram storyn, men diskuterar den med förläggaren och skriver därefter ett första utkast som förläggaren går genom.

En annan metod som Simona använder sig av, vilket inte kräver ett förlag, är att ha testläsare. Hon låter en eller två personer läsa första utkastet innan det går vidare till förläggaren för att veta om storyn håller. Sedan 2013 jobbar hon även med Nordin Agency, från att tidigare varit representerad av förlagets egen agentur.
– Att jobba med en extern agent har verkligen underlättat, det blir en bättre relation med förläggaren då man inte behöver förhandla det ekonomiska – någon annan gör det åt en.
Efter några år på Damm Förlag bytte Simona till förlagsjätten Forum inför sitt nya boksläpp.
– Att jobba på stort förlag är ovärderligt, man får hela förlagets kunskap, det finns så många otroligt duktiga människor. Hon tar upp boken och visar meningarna En plan. En hämnd. En passion de inte räknat med. Som står skrivna i skimrande guldtext högst upp i hörnet på omslaget.
– De här meningarna satt jag, två personer från förlaget och min agent och spånade fram tillsammans, berättar hon.

Simona skriver bäst på morgonen precis när hon gått upp och sedan på kvällen och helst sitter hon vid sitt skrivbord och arbetar. Varje pass varar ett par timmar, beroende på var i processen hon är. Fastnar hon blir sessionerna kortare och istället går hon runt och funderar, tar en titt på skåpluckorna i köket där varje kapitel har en egen post-it-lapp och hon kan få en överblick av manusets uppbyggnad. Ett annat knep hon tar till är en ritrulle där hon skissar ut hur varje sekvens börjar och slutar och vilka parallella spår som finns.
– Ritrullen är en bra hjälp för att hålla strukturen, särskilt när folk, som i nya boken, reser mycket och det är viktigt att veta var de befinner sig, hur de har tagit sig dit och vart de ska sedan.

Efter en lång lunch av lustfyllt skrivsnack avslutar vi intervjun med att lista Simonas bästa skrivtips och ni kan läsa dem nedan. Utöver dem fick vi med oss varsin rykande färsk romancebok under armen och ungefär 100 miljoner ton inspiration eftersom Simona, förutom att vara en fena på att skriva het, rolig och spännande romance, är fantastisk på att dela med sig av sin outtröttliga skrivenergi och framåtanda.

 

Simonas bästa skrivtips:

1. Det viktigaste är att hitta strategier som funkar för dig själv. Utvärdera dina strategier, får du något skrivet?

2. Gå på lust, skriv det du allra helst vill skriva och läsa. Simona har valt alla sina teman utifrån vad hon själv tycker om.

3. Skriv synopsis för att ha koll på vart historien är på väg.

4. Gillar du research? Gör då mycket research och våga ta kontakt med människor.

5. Lär dig hantera mål, motivation och konflikt. När en del av texten inte håller kokar det oftast ner till att det saknas någon form av konflikt, eller att konflikten är för svag.

6. Följ inte alla råd! Tips och råd ska vara till hjälp, blir de en belastning ska du strunta i dem. Skriva ska vara roligt!

 

En enda natt finns att köpa i bokhandeln eller på Adlibris, Bokus och CDON.

 

Advertisements

Helgintervjun med Simona Ahrnstedt, del 1

Det är en hektisk höst som väntar Simona Ahrnstedt. Hon har precis släppt sin fjärde roman En enda natt, den första delen i en trilogi av modern romance som utspelar sig i den svenska överklassen och finanseliten. Intresset för boken är stort och förlaget har redan fått öka på upplagan, berättar Simona när Bokglam träffar henne över en lunch på Berns Asiatiska restaurang.

DSC_0006Intresset för svensk romance var inte lika stort när Simona skickade iväg sitt första manus, det som senare blev Överenskommelser, till förlagen. Många visste knappt vad romance var och hon fick till en början sval respons. För att få se sin text i tryck beställde hon ett exemplar via Vulkan och njöt av känslan av att ha en egen bok, tills hon hittade flera korrekturfel och insåg att hon helt glömt bort att skriva något på bokryggen.  

Under arbetet med det första manuset tog Simona hjälp, dels av Ann Ljungberg som författarcoach och efter en novellkurs för Jenny Bäfving anlitade Simona även henne för granskning av de första kapitlen. Bland annat fick hon tipset att inte introducera för många karaktärer i början, utan att pytsa ut dem allteftersom.

Trots omarbetningar fick hon fler refuseringar, brev som hon alltid svarade på och tackade för.
– Jag har alltid varit ödmjuk inför processen och hållit mig professionell, säger hon.
När antagningen ändå dröjde började hon själv tvivla på att historisk romance skulle slå igenom. Redan då sneglade hon mot det samtida spåret och började fila på berättelsen som idag ligger rykande färsk på bokdiskarna.

Ett år och tre månader efter att hon blev klar med sitt första manus fick hon dock goda besked. Förlaget ville träffa henne och bokade ett möte. Simona väntade ytterligare två månader, bara för att få höra att hennes manus inte var utgivningsfärdigt utan behövde kortas ned med en fjärdedel. Hon fick sommaren på sig att arbeta om historien och höra av sig mot hösten igen.
– En massa väntan, så är det alltid, säger Simona. Branschen är jäkligt tufft, man måste vara tålig. Själv orkade hon fortsätta kämpa eftersom hon vägrade tro att hon var ensam i Sverige om att älska denna gigantiska genre.

I Sverige har romancegenren i stort sett representerats av Nora Roberts och Harleqin-romaner tidigare, men Simona vill visa att den är så mycket mer.
– När jag började skriva förstod jag inte ens att det var romance jag skrev, jag hade läst Judith McNaught och ville åstadkomma något liknande på svenska, som utspelade sig i Sverige. Efter att Överenskommelser blivit antagen visade hon förlaget början på det som nu är En enda natt. Förlaget ville dock fortsätta på det inslagna historiska spåret och embryot till den samtida romanen lades på hyllan när Simona istället började skriva på Betvingade.

Med Betvingade fick Simona möjlighet att ytterligare utveckla sin genre, historisk romance. Hon var beredd på mer motstånd än vad hon fick, men har ändå fått finslipa argumenten för sin älskade genre.
– Det jobbiga är alla fördomar från personer som inte ens har läst mina böcker och än mindre läst romance. Jag tycker det är tråkigt när folk kritiserar och inte fattar att det är en genre. Som när någon säger att det ”bara är kärlek, så töntigt och förutsägbart”, när kärleken är själva poängen. Grundförutsättningarna för en romance är just att den bygger på en kärlekshistoria och tar man bort den återstår inte mycket av intrigen. I övrigt kan en romance se ut precis hur som helst, så länge den slutar lyckligt.

Många gånger har genren beskyllts för unkna könsroller och Simona säger att just genustänket är bland det roligaste med att skriva i genren. Att mejsla ut starka kvinnor, som tar för sig och står upp för moderna ideal, samtidigt som man vill ge läsaren en del av fantasin om att bli uppvaktad av en fantastisk man, en man som också är jämställd.
– Och sexet, det är också svårt att skriva. Hon lägger handen på sin bok och skrattar. De har så mycket sex i den här.

Vi fördjupar oss i ämnet sexscener och Simona berättar att hon skriver in dem redan i sitt synopsis. De erotiska scenerna har samma förutsättningar som alla andra – de bör variera beträffande tid, plats, tempo och stämning och måste driva handlingen framåt.
– Sexet ska vara känslomässigt utvecklande, karaktärerna ska förändras som människor mellan scenens början och slut. Samtidigt är sexscenerna roliga att skriva och det gäller att inte censurera sig själv för mycket. Med ett nytt skratt berättar hon att det händer att hon tar i för mycket och att resultatet då kan vara aningen genant att diskutera med förlaget.
– I övrigt är det nog inte svårare att skriva romance än någon annan genre.

Utmaningarna i arbetet förändrades dock något när Simona började skriva berättelser i nutid.
– Jag var så glad över att slippa fundera över vilket golv de hade, om vissa verktyg fanns eller inte och om jag kunde skriva att det gick en stöt genom kroppen på en tid innan elektriciteten. Fördelen med att skriva historiskt är däremot att det finns många inbyggda konflikter i själva omgivningen och att det är lättare att frossa i miljöerna, det är baler, klänningar och frasande siden, samma känsla av lyx är svårare att få till i nutid. Ändå utlovar Simona slottsfester och baler även i nya serien.

Del 2 av intervjun med Simona Ahrnstedt publiceras i morgon.

 

Härliga fredag goes bröllop

Lämnade stan tidigt idag för bröllop på vackra Grythyttans Gästgivaregård. Bröllopet går av stapeln imorn men eftersom jag har fått den, minst sagt, ärofyllda uppgiften att vara toastmaster så åkte jag ut redan idag.

Har varit uppslukad av planering och av att socialisera så har helt glömt bort att ta bilder härifrån men kommer några efter helgen förstås!! Men kan verkligen tipsa om det här stället, bra mat, fina rum, fantastiskt mysig by och vackra omgivningar. Skulle vara perfekt för en liten skriv-getaway.

Nu ser jag fram emot morgondagen och hoppas att jag och min toastmasterkollega klarar vårt uppdrag utan problem och även lyckas kicka igång festen ordentligt, men vad kan gå fel med det här übercoola brudparet:

IMG_2405.JPG
Nu väntar manuset i sängen och kanske lite läsning innan jag tokdäckar:

IMG_2408-0.JPG
/Heléne

Fullbokad dag på allra bästa sätt

Idag har vi kört bokglamsträff morgon, middag och kväll. Där emellan lite vanligt inkomstbringande arbete också, men vi fokuserar på det viktigaste:

IMG_3195.JPG
Skrivfrukost

IMG_3198.JPG
Skrivlunch

IMG_3199.JPG
Simonas släpp av En enda natt.

IMG_3200.JPG
Och en av två bokglammor fortsatte även till releasen av Erika Vallins Eunomia.

Bokhöst

IMG_2382-0.JPG

Det finns så många böcker jag vill läsa just nu och även fast läsning är en sysselsättning som passar alldeles utomordentligt bra året om är det ändå något visst med hösten. Det är mörkt, det regnar, man har på sig en nopprig kofta, tänder ljus, lyssnar på deppmusik, äter gott och behöver inte röra sig längre än till köket för lite påfyllning av vätska och annan näring. Och inledde bokhösten med en beställning från Adlibris och några nyheter från Modernista:

– We are all completely beside ourselvels av Karen Joy Fowler – har hört så mycket bra om den här boken och nu äntligen ska jag ta mig an den, den är nämligen nästa snackisbok i bokcirkeln.

– Brideshead revisited av Evelyn Waughn – som jag längtat efter att läsa den här boken. Blir mitt nästa val i klassikerbokcirkeln och ska välja en restaurang som lämpar sig för engelsk-aristokrati-på-stora-slott-och-i-universitetskorridorer-snack i oktoberrusk, möjligtvis Tweed i Gamla Stan (om inte Emeli hinner boka den till vår träff i september).

– Vågorna av Virginia Woolf – har inte läst något alls av Woolf än och är så pepp.

– Oceanen vid vägens slut av Neil Gaiman – Har hört så mycket även om den här, och vad ska man säga, fantasy och sagor kan väl inte vara annat än en oslagbar kombination?

– Del två och tre i Veronica Roths trilogi – ser fram emot en dystopisk och mörk höst.

– Vassa föremål av Gillian Flynn – (syns inte så bra i bild), älskade Gone Girl och har hört från säkra källor att hennes tidigare böcker är ännu bättre.

Spänning, klassiker, fantasy och dystopi, kan inte bli annat än en bra bokhöst och hoppas dessutom hinna med mycket mer läsning än detta.

/Heléne

 

Vi måste sluta ses på det här sättet

I dagens DN får man ett gratis e-boksexemplar av Johanna Linbäck och Lisa Bjärbos Vi måste sluta ses på det här sättet. Sällan jag blir lika spontant glad över att vara prenumerant på en morgontidning.

Ett extra plus för att det just nu är roligt att läsa böcker där flera författare skrivit tillsammans eftersom jag och Heléne är mitt inne i vårt gemensamma manus. Och ännu roligare med just den här boken eftersom det var på författarnas skrivkurs jag och Heléne träffades och att de höll på att skriva den här historien då.

Gud vad jag ser fram emot att läsa. Nästan så att kvällens Idol-timme får konkurrens. Nästan.

IMG_0126.JPG
/ Johanna

Vilken Idol(-författare) är du?

Nu är det höst och då får man dricka te, tända ljus och titta på Idol på tv på en stol (i flyttstöket). Och jag älskar Idol, Johanna också, vilket är bra för då kan man sms:a varandra om idolerna under programmets gång utan att den andra stör sig.

IMG_2371.JPG

Och härom kvällen fick jag ett sms från Johanna där hon oroade sig för att vi var som de där idolerna med väldigt mycket vilja men alltför bristande självinsikt (hon drog alltså in mig i det här också och pratade inte bara om sig själv) men jag försäkrade henne om att vi ändå har en gnutta självinsikt, jag menar, vi tvivlar ju dagligen på vår skrivförmåga. Och så dök de där gulliga  småkillarna, som hade ett eget litet band ihop, upp i onsdags och jag tänkte att det där är ju faktiskt vi, vi kan ändå (förhoppningsvis) skriva, men vi behöver lite hjälp och någon som stöttar och pushar.

Och nu vill vi förstås veta vilka idolförfattartyper ni läsare är:

 

 

/Heléne