Typ som innebandy

En av de svåraste sakerna med skrivandet är att helga tiden då jag planerar att sitta framför datorn. Skrivstunden är bara bokad med mig själv, oftast är det bara jag som vet om den och väldigt sällan, om man räknar bort planerandet av vem som har hand om sonen, så spelar aktiviteten roll för någon annan än mig. Skrivandet kan nog verka oberoende av både tid och plats, passets längd spelar heller ingen roll och inte hur resten av dagen ter sig, om det kommer gäster direkt efteråt eller om vi ska åka bort.

Skrivandet är något man helt enkelt kan göra sen, och varje gång jag hävdar att jag inte kan diska, inte hinner med en middag, eller vad det nu kan vara som vill ta skrivandets plats, känner jag mig lite kufig. Ibland önskar jag att intresset var något mer påtagligt, som innebandy. En aktivitet med fasta träningstider, lagkamrater som behöver mig för att spelet skulle funka och ett tydligt mål i form av en cup runt lucia. Då skulle ingen kolla konstigt på en när man är uppbokad varje lördag förmiddag, jag har ju innebandyn.

Men skrivande är typ som innebandy. Det måste planeras och prioriteras och inte hela tiden skuffas undan till förmån för allt annat. Jag har blivit mycket bättre på att aktivt välja skrivtid och hålla på den, men det är en ständig kamp. I jämförelsen med innebandy så är det ju inte heller vilken luciakupp som helst som är slutmålet. En publicering kan snarare jämföras med allsvenskan och hade jag satsat mot en plats där så skulle det vara rimligt att jag tränade i flera timmar, varje dag.

20140806-232609-84369602.jpg
/ Johanna

Advertisements

One thought on “Typ som innebandy

  1. Exakt! Väldigt bra liknelse med innebandy.

    Jag försöker verkligen tänka så, men det är inte enkelt. Jag har kommit så långt att jag ganska lätt kan “helga min skrivtid” när det är tid som ändå inte skulle användas till något särskilt – även om den KUNDE ha använts till något särskilt, som diskning, städning och så vidare. Som nu när jag är ledig i väntan på bebisen. Det funkar jättebra att bara ignorera allt annat som behöver göras och faktiskt skriva. Däremot är det väldigt svårt när hela familjen är hemma och allmänt kräver min uppmärksamhet. Det är nog det som är den stora skillnaden faktiskt. Om jag är ensam eller inte. Jag har lätt att för mig själv sätta skrivandet främst, men det är svårt att stå för det valet inför andra, och särskilt när det går ut över andra. Aaargh! Att det ska vara så svårt. Men det är bara att fortsätta, det blir ju ändå lättare och lättare, även om det går långsamt.

    /Linda

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s