VIP-rummet

Jag har inte läst Lapidus tidigare böcker, det har bara inte blivit så och så är jag inte heller den största deckarläsaren. Men har sett filmerna och gillat väldigt mycket och har varit så himla nyfiken på Lapidus senaste bok om affärsjuristen Emelie och före detta kriminelle Teddy som tar sig an fallet med en försvunnen överklasskille. Tycker Lapidus får till det komplicerade förhållandet mellan Emelie och Teddy så ofantligt bra, de gillar inte riktigt varandra, samarbetar dåligt och det blir en intressant historia i historien vilket ger det hela en viss nerv – det är inte bara externa saker som sätter käppar i hjulet för deras utredning utan även de själva. 

Det här är den första bok jag läst som handlar om en affärsjurist som arbetat med exakt sådant jag själv jobbat med och överraskande var det riktigt kul att läsa om hennes jobb. Alla projektnamn, project wildcat, etc., skriva rapporter, de många timmarna på kontoret, stressen. Lapidus har beskrivit det så bra och det är väl kanske inte så konstigt eftersom han nog kan sin advokatbyråvärld. Men det är lustigt det där, att det är så intressant att läsa om andra människors jobb. Jag vill minnas att Stephen King skriver om det i sin skrivarhandbok – att folk älskar att läsa om andra människors arbeten och han har verkligen en poäng, det är alltid roligt att läsa om människors jobb. Nästan alltid i alla fall.

Jag gillar Lapidus stundtals korthuggna språk som blandas med längre meningar (har förstått det som att språket i hans tidigare böcker var mer korthugget), det blir en en egen ton som passar boken, blir behagligt att läsa och gör berättelsen tempofylld och spännande.

Bockar av nr. 48 på Läsutmaningslistan (en bok med originalutgivningsåret 2014).

/Heléne