Helgintervjun med Simona Ahrnstedt, del 1

Det är en hektisk höst som väntar Simona Ahrnstedt. Hon har precis släppt sin fjärde roman En enda natt, den första delen i en trilogi av modern romance som utspelar sig i den svenska överklassen och finanseliten. Intresset för boken är stort och förlaget har redan fått öka på upplagan, berättar Simona när Bokglam träffar henne över en lunch på Berns Asiatiska restaurang.

DSC_0006Intresset för svensk romance var inte lika stort när Simona skickade iväg sitt första manus, det som senare blev Överenskommelser, till förlagen. Många visste knappt vad romance var och hon fick till en början sval respons. För att få se sin text i tryck beställde hon ett exemplar via Vulkan och njöt av känslan av att ha en egen bok, tills hon hittade flera korrekturfel och insåg att hon helt glömt bort att skriva något på bokryggen.  

Under arbetet med det första manuset tog Simona hjälp, dels av Ann Ljungberg som författarcoach och efter en novellkurs för Jenny Bäfving anlitade Simona även henne för granskning av de första kapitlen. Bland annat fick hon tipset att inte introducera för många karaktärer i början, utan att pytsa ut dem allteftersom.

Trots omarbetningar fick hon fler refuseringar, brev som hon alltid svarade på och tackade för.
– Jag har alltid varit ödmjuk inför processen och hållit mig professionell, säger hon.
När antagningen ändå dröjde började hon själv tvivla på att historisk romance skulle slå igenom. Redan då sneglade hon mot det samtida spåret och började fila på berättelsen som idag ligger rykande färsk på bokdiskarna.

Ett år och tre månader efter att hon blev klar med sitt första manus fick hon dock goda besked. Förlaget ville träffa henne och bokade ett möte. Simona väntade ytterligare två månader, bara för att få höra att hennes manus inte var utgivningsfärdigt utan behövde kortas ned med en fjärdedel. Hon fick sommaren på sig att arbeta om historien och höra av sig mot hösten igen.
– En massa väntan, så är det alltid, säger Simona. Branschen är jäkligt tufft, man måste vara tålig. Själv orkade hon fortsätta kämpa eftersom hon vägrade tro att hon var ensam i Sverige om att älska denna gigantiska genre.

I Sverige har romancegenren i stort sett representerats av Nora Roberts och Harleqin-romaner tidigare, men Simona vill visa att den är så mycket mer.
– När jag började skriva förstod jag inte ens att det var romance jag skrev, jag hade läst Judith McNaught och ville åstadkomma något liknande på svenska, som utspelade sig i Sverige. Efter att Överenskommelser blivit antagen visade hon förlaget början på det som nu är En enda natt. Förlaget ville dock fortsätta på det inslagna historiska spåret och embryot till den samtida romanen lades på hyllan när Simona istället började skriva på Betvingade.

Med Betvingade fick Simona möjlighet att ytterligare utveckla sin genre, historisk romance. Hon var beredd på mer motstånd än vad hon fick, men har ändå fått finslipa argumenten för sin älskade genre.
– Det jobbiga är alla fördomar från personer som inte ens har läst mina böcker och än mindre läst romance. Jag tycker det är tråkigt när folk kritiserar och inte fattar att det är en genre. Som när någon säger att det ”bara är kärlek, så töntigt och förutsägbart”, när kärleken är själva poängen. Grundförutsättningarna för en romance är just att den bygger på en kärlekshistoria och tar man bort den återstår inte mycket av intrigen. I övrigt kan en romance se ut precis hur som helst, så länge den slutar lyckligt.

Många gånger har genren beskyllts för unkna könsroller och Simona säger att just genustänket är bland det roligaste med att skriva i genren. Att mejsla ut starka kvinnor, som tar för sig och står upp för moderna ideal, samtidigt som man vill ge läsaren en del av fantasin om att bli uppvaktad av en fantastisk man, en man som också är jämställd.
– Och sexet, det är också svårt att skriva. Hon lägger handen på sin bok och skrattar. De har så mycket sex i den här.

Vi fördjupar oss i ämnet sexscener och Simona berättar att hon skriver in dem redan i sitt synopsis. De erotiska scenerna har samma förutsättningar som alla andra – de bör variera beträffande tid, plats, tempo och stämning och måste driva handlingen framåt.
– Sexet ska vara känslomässigt utvecklande, karaktärerna ska förändras som människor mellan scenens början och slut. Samtidigt är sexscenerna roliga att skriva och det gäller att inte censurera sig själv för mycket. Med ett nytt skratt berättar hon att det händer att hon tar i för mycket och att resultatet då kan vara aningen genant att diskutera med förlaget.
– I övrigt är det nog inte svårare att skriva romance än någon annan genre.

Utmaningarna i arbetet förändrades dock något när Simona började skriva berättelser i nutid.
– Jag var så glad över att slippa fundera över vilket golv de hade, om vissa verktyg fanns eller inte och om jag kunde skriva att det gick en stöt genom kroppen på en tid innan elektriciteten. Fördelen med att skriva historiskt är däremot att det finns många inbyggda konflikter i själva omgivningen och att det är lättare att frossa i miljöerna, det är baler, klänningar och frasande siden, samma känsla av lyx är svårare att få till i nutid. Ändå utlovar Simona slottsfester och baler även i nya serien.

Del 2 av intervjun med Simona Ahrnstedt publiceras i morgon.

 

Advertisements

One thought on “Helgintervjun med Simona Ahrnstedt, del 1

  1. Men det här med att könsrollerna skulle vara unkna är lite lustigt för ingenstans är väl kvinnorna så starka, smarta, självständiga och självsäkra som i romanceböcker? I alla fall i de böcker jag väljer att läsa 🙂

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s