Tips för lurarna

Har just upptäckt Spotifys egenkomponerade listor. Jag har länge trott att Spotifys listor begränsar sig till fantasilösa topsify men icke. De har så underbara listor som lämpar sig alldeles utmärkt för skrivande och dessutom har så fina namn, härliga beskrivningar och vackra bilder.

Mina favoriter hittills är:

Your Favorite Coffeehouse

Dark & Stormy

Songs for Sunsets

Afternoon Acoustic

Skärmavbild 2014-08-21 kl. 21.39.51 Skärmavbild 2014-08-21 kl. 21.40.16 Skärmavbild 2014-08-21 kl. 21.45.42  Skärmavbild 2014-08-21 kl. 21.39.38Skärmavbild 2014-08-21 kl. 21.46.06
Och har sneglat lite på Autumn Leaves men väntar till när hösten är här på riktigt.

Det bästa med listorna är att det är flera timmar med bra musik och dessutom hittar jag nya favoriter hela tiden. Åh.. älskar att hitta ny musik att älska. Spotifys egna listor är ett hett tips alltså.

Men när mina mer intensiva och viktiga scener ska skrivas är det manusets egna lista, under namnet Berget som gäller. Om ni vill ha lite hjärta, smärta och en hel del mörker är den prima att skriva till:

Och Johanna tipsar dessutom om att göra en radiokanal på Spotify baserad på Game of Thrones soundtrack som tydligen ska vara perfekt att lyssna på om man vill koppla bort alla yttre störningsmoment och koncentrera sig på sin text:


Sådär ja! Nu har ni en del musik att njuta av, både till skrivstunder, lässtunder och andra härliga (eller ohärliga) stunder.

/Heléne

 

Advertisement

Gratis webinar med Ann Ljungberg

Nu på fredag, den 22 augusti, bjuder Ann Ljungberg in till ett kostnadsfritt webinar med tema “Bota skrivkampen och skapa rutiner”. Seminariet går av stapeln klockan 15.00, i perfekt Afternoon Tea-tid, så gör dig en kopp te på eftermiddagen och häng på du med. Ann ger tips i ämnet och man får möjlighet att ställa sina egna frågor direkt till henne. 

Jag behöver alltid en boost i detta ämne. Hur svårt kan det vara att få till sina skrivrutiner egentligen? Jag har provat allt, men har landat i en rutin att variera min rutin för att det ska fundera. Just nu skriver jag vid köksbordet hemma, en sväng på morgonen, en sväng på kvällen och där emellan en sväng på Kulturhuset under lunchen. Känns inte som den bästa av rutiner och jag behöver lite nya idéer om hur jag kan tänka.

Låter det intressant? Läs mer här.

/ Johanna

VIP-rummet

Jag har inte läst Lapidus tidigare böcker, det har bara inte blivit så och så är jag inte heller den största deckarläsaren. Men har sett filmerna och gillat väldigt mycket och har varit så himla nyfiken på Lapidus senaste bok om affärsjuristen Emelie och före detta kriminelle Teddy som tar sig an fallet med en försvunnen överklasskille. Tycker Lapidus får till det komplicerade förhållandet mellan Emelie och Teddy så ofantligt bra, de gillar inte riktigt varandra, samarbetar dåligt och det blir en intressant historia i historien vilket ger det hela en viss nerv – det är inte bara externa saker som sätter käppar i hjulet för deras utredning utan även de själva. vip-rummet

Det här är den första bok jag läst som handlar om en affärsjurist som arbetat med exakt sådant jag själv jobbat med och överraskande var det riktigt kul att läsa om hennes jobb. Alla projektnamn, project wildcat, etc., skriva rapporter, de många timmarna på kontoret, stressen. Lapidus har beskrivit det så bra och det är väl kanske inte så konstigt eftersom han nog kan sin advokatbyråvärld. Men det är lustigt det där, att det är så intressant att läsa om andra människors jobb. Jag vill minnas att Stephen King skriver om det i sin skrivarhandbok – att folk älskar att läsa om andra människors arbeten och han har verkligen en poäng, det är alltid roligt att läsa om människors jobb. Nästan alltid i alla fall.

Jag gillar Lapidus stundtals korthuggna språk som blandas med längre meningar (har förstått det som att språket i hans tidigare böcker var mer korthugget), det blir en en egen ton som passar boken, blir behagligt att läsa och gör berättelsen tempofylld och spännande.

Bockar av nr. 48 på Läsutmaningslistan (en bok med originalutgivningsåret 2014).

/Heléne

Den envisa jäkeln

I två veckor har jag bråkat med min skrivare angående hur många ex av mitt manus vi ska skriva ut. Åbäket tyckte att ett exemplar var alldeles tillräckligt. Borde ju vara glad över förtroendet den visar. Ta det som en komplimang att den tror att det räcker att skicka manuset till ett förlag.

Själv skulle jag gärna vilja bredda mina chanser och skriva ut ett par exemplar till och skicka iväg. I helgen, äntligen, gick den med på att spotta ur sig ytterligare ett halvt manus, men det tyckte jag var lite snålt. Inget förlag vill väl bara ha första halvan av ett manus som faktiskt existerar i sin helhet?

Efter blandade skopor av hot om att skicka både skrivare och dator genom fönstret och smicker i form av ny nätverkssladd, ny toner, ominstallation, ändrade inställningar och sprillans nytt fibernät har den idag fallit till föga och under ytterst medgörliga former skrivit ut tre versioner till av manuset. Halleluja moment!!

Skrivlös dag

Har som regel att skriva något varje dag, eller i vart fall kasta ett öga på texten men efter gårdagens festligheter var jag alldeles slut idag. Det tar på krafterna att dansa till Kent på altanen till halv sex på morgonen.

Så idag har det mest blivit vila, ett par avsnitt av Orange is the black och min absolut bästa guilty pleasute – Geordie Shore. Och just nu har jag även en helt underbar dejt med Ben och Jerry:
IMG_2340.JPG

Det blir en tidig kväll för att ladda skrivbatterierna och hoppas att jag kommer upp i tid imorgon för lite redigerande innan jobbet..
/Heléne

Filmskolan

Varje gång jag ser en film är det en lektion i dramaturgibygge. Filmernas begränsade format gör att de dramatiska kurvorna blir tydligare och dessutom får man hela storyn serverad på ca 2 timmar. Har svårt att se en film utan att fundera över vilka scener som är prioriterade och varför, vilka nyckelrepliker eller gestaltningar som förklarar bakgrundsstoryn och hur filmteamet bygger upp konflikten. Finns mycket att lära som kan vara till nytta i skrivandet. Och var det inte just så Kepler sa att de lärde sig att skriva deckare, genom att kolla film varje kväll? (Hm, kanske inte bara det…)

Har sett två lysande filmer senaste veckan och trots att de båda är baserade på sanna historier finns det mycket att lära av hur de knyter samman berättelsen. Båda filmerna har dessutom en lysande, transformerad Matthew McConaughey i en stor och en liten roll. Känner att jag måste börja kolla på True detectives bara för att han är med.

IMG_3182.JPG
IMG_3183.PNG
/ Johanna

Skrivrejs

Var inställd på att bli helt klar med manuset de här tre dagarna. Och jag har kommit en bra bit på väg. Logiska luckor har täppts igen, tonen har ändrats och språket har justerats. Men jag har inte kommit hela vägen genom manuset och det är smått frustrerande. Jag har ju varit så himla effektiv och jobbat från morgon till kväll (med paus för förflyttning och lite annat jox såsom inhandling av kräftor och tillbehör inför årets kräftskiva imorgon).

Men så slog det mig att det kanske inte är så konstigt ändå. Manuset är på knappt 400 sidor. För mig tar det drygt en dag att bara läsa 400 sidor. En och en halv dag om jag ska göra annat – exempelvis förflytta mig, handla, äta, etc. Så lägger vi på omskrivning av text plus omläsning av text – vissa kapitel har jag gått genom fler gånger under de här dagarna. Det tar sin lilla tid.

Men jag kämpar på. Jag ska orka i vart fall någon timme till och till min hjälp har jag obegränsade mängder av cola zero, denna himmelska dryck. Det har i vart fall varit fantastiska dagar, det där skrivlugnet har infunnit sig och jag har insett hur bra jag jobbar i det gröna. Radion, fågelkvitter, vindens sus och lövens rasslande får mina tankar att fokusera på det viktigaste. Det kan ha att göra med att min bok utspelar sig i allt det där gröna och skogen och vattnet har en central betydelse. Och idag har jag förflyttat mig från föräldrarnas kolonistuga ute i skogen till pojkvännens landställe. Landet och jag passar bra ihop och hoppas på lite skrivtid här ute imorgon innan gästerna kommer för efter det blir det fullt fokus på kräftätande, kvällsbad och fest.IMG_2227.JPGIMG_2230.JPG

 

 

 

 

 

 

 

 

/Heléne

Föredömligt fort

Jag älskar e-böcker allt mer och nu börjar min I-pad snart likna bokhyllan, med en rad halvlästa titlar. Det absolut bästa är att det går så fort att köpa en e-bok, bara sekunder mellan tanke och innehav. Även om just enkelheten är det mest oekonomiska med lösningen i mitt fall, men jag försöker vara restriktiv. När det gäller själva känslan i läsningen slår inget en riktig bok, men jag har inget emot att kompromissa bort den ibland till förmån för lyxen att ha med mig ett helt bibliotek i handväskan.

Råkade klicka hem Elaine Eksvärds Vardagsmakt nu ikväll. Har spanat på den sedan i våras och nu när jobbet börjat om efter semestern kändes det än mer aktuellt att lära sig hur man ska hantera alla maktbeteenden som smattrar runt en dagligen. Jag hoppas den här kan vara en bra hjälp på vägen till att få mig att uttrycka mig tydligare och med mer pondus i vissa situationer.

IMG_0125.JPG
/ Johanna

Den fulländade dagen

My god säger jag bara. Det finns bra dagar och så finns det überbra dagar. En sådan überbra dag var det denna onsdag när vi fick chansen att intervjua världens bästa Simona.

DSC_0006

Alltså vad är det med den där Simona? Jag och Johanna gick hennes skriva romance-kurs en helg i höstas och jag blev alldeles hög på hennes passionerade prat om skrivande och romance. Det blev en riktig vitamininjektion för mitt eget skrivande och det är väl det som är så fantastiskt med henne – den där passionen – både vad gäller hennes genre och skrivandet i sig och det, om något, är inspirerande. Jag och Johanna hade kunnat hålla kvar henne där på Berns hela kvällen för att dra in lite mer av hennes sprudlande energi.

Dagen fulländades av att vi fick med oss en fin påse innehållandes Simonas nya nutida romance – En enda natt, som precis kommit från tryckeriet och dessutom var paketerad i matchande rött silkespapper. Vi fick även med oss senaste numret av Books & Dreams. Vilken lyx.

IMG_2220.JPG

Så nu ägnar jag resten av kvällen åt mitt manus, även fast det lockar att sätta tänderna i den här godbiten:

IMG_2222.JPG

 

/Heléne

Tillbaka på Nybrogatan

Är inte odelat positiv till att semestern är över, men en fantastisk sak med att ha vardag igen är att jag och Heléne kan ta upp våra frukostar. I morse sågs vi på Nybrogatan 38, det var alldeles för länge sedan vi var där, främst för att de öppnar först 7.30 och vi gillar att ses redan vid 07.00, men det är värt en kortare frukost när den är så nedrans god. Kom inte på att fota innan frukosten var halväten, men ni fattar grejen. Te i silverkanna, yoghurt med rostade nötter, honung och knaprig müsli, avokado på rostat lantbröd. Vet ingen bättre frukost i stan (Stockholm). Dessutom fick vi bästa platsen i fönstret och kunde spana ut på alla tjusiga människor på väg till jobbet. IMG_3176.JPG   Främsta anledningen till frukosten var att prata ihop oss inför morgondagens intervju som vi är superpeppade inför. Kommer på mig själv med att vara aningen nervös för att jag ska snubbla över frågorna på engelska, vilket är helt meningslöst eftersom vi ska träffa en svensk författare och prata ett av höstens mest spännande boksläpp. Hurra för det!

Även ett hurra för upptäckten att jag kan hänga på Kulturhuset under lunchen och köra ett effektivt skrivpass mitt på dagen och därmed korta kvällens startsträcka. Trevlig utsikt där med. Kämpar på med min del av det gemensamma manuset och spelar filmmusik i lurarna för den rätta känslan. IMG_3175.JPG

Det var min dag. Nu blir det blåbär, mörk choklad och HBO Nordic. Ett litet hurra för det med! / Johanna