Kan någon ge mig en sådan där klocka som Hermione har?

Det känns som om någon har warpat mig från i fredags kväll till nu, söndag kväll. Poff, så var all den lediga tiden borta och inget blev skrivet. Massa annat hände så klart, mest hela tiden, adventsfikor, middagar, Livet är en schlager på cirkus och hundra andra småfixarprylar. Kvällens kreativa utlopp kom i form av pysslandet för att få till sonens adventskalender, alla tjugofyra paket är nu på plats. Jag har en känsla av att helgen bara var en försmak av den månaden som väntar. Gäller nog att jobba hårdare än vanligt för att få loss den dyrbara skrivtiden.

IMG_0064.JPG
/ Johanna

Not that kind of girl

Det är så svårt att sammanfatta den här boken i bara några rader. Det är en livsberättelse som omfattar så mycket – anekdoter från sommarläger och college, att inte vara vän med sin kropp, att vara kär, hur det är att vara ung kvinna, etc. etc. 

Har läst en del kritik boken fått, alltifrån hur återberättelser av Dunhams hypokondriska drag blir trista och att det blir för mycket navelskådande. Men jag tycker ändå att det ger liv till berättelsen och hjälper en att förstå den person Dunham är. Annan kritik har handlat om att man verkar lite “besviken” över att igenkänningsfaktorn inte är särskilt hög och visst, hon är ett slags kreativt underbarn och på många sätt känner man inte igen sig. Men det är väl inte därför man 13051956_O_1läser boken? Lenda Dunham har haft ett särdeles intressant liv, veganmiddagsbjudningar dokumenterade av The New York Times som tonåring och en egenproducerad film som ledde till att få hålla i Guggenheims första Annual Art Awards. Nej, man kan enkelt konstatera Lena Dunham inte har riktigt haft samma tonårsliv som oss andra men det gör det hela så mycket mer spännande. Och stundtals kommer den där igenkänningen också.

Det jag gillar mest är ändå Dunhams självdistans i det hela. Det är ingenting jag överraskas av eftersom jag efter att ha sett Girls vet att hon inte är särskilt mån om att alltid framställa sig själv i sin mest smickrande dager. Och det är just det som är befriande, som när Dunham återger sitt värsta mail någonsin och med fotnötter förklarar och förstärker det pretentiösa och högtravande mailet. Och det är just det jag gillar, att hon berättar sitt livs historia med en slags klarsynt självdistans – hon driver med sig själv på ett högst värdigt sätt.

Det är smart, roligt, träffsäkert och man bara suger i sig orden. Som ett enda långt avsnitt av Girls ungefär. Så nu får man vänta till 11 januari och säsongspremiären av Girls för mer Dunham. Eller så kollar man om alla avsnitt fram till dess, det kommer jag göra.

/Heléne

Inga dåliga alternativ

Tyckte jag hittade en skatt när Bridget Jones drog igång på trean. Brasan värmer, tekannan är bryggd, non stop-burken framme och Melker sover. Då kommer maken in och byter kanal till Big Bang Theory, till ett avsnitt han säkert sett tidigare. Orkar inte bråka, har det för bra med fredag kväll och allt. Tar fram min Nora Roberts-bok istället. Trevlig fredag!!

IMG_0062.JPG

IMG_0061.JPG
/ Johanna

En kväll ägnad åt annat

Efter en dag på jobbet eller som idag, efter en lång dag med kurs i ekonomisk familjerätt, så längtar jag alltid hem till soffan och manuset. Men ikväll åkte klackarna på fötterna och håret lockades till för lite personalfest.

Var fruktansvärt sliten efter att hjärnan korkats igen av alla bodelningar och testamenten men som så mycket annat här i livet handlar det hela om inställning och kvällen blev riktigt lyckad. Ni som skriver vet att man föredrar sina karaktärer framför all typ av verkligt umgänge. November har varit festernas månad för min del, känns som att jag springer på fest var och varannan dag och det är aldrig roligt att försaka sitt skrivande men tänker att det också kan vara nyttigt att se sig om ute i det verkliga livet – det är ju där man hittar inspiration. Hur många uppslag får man inte från en personalfest? Kollegor som har roligt tillsammans, vissa som har lite väl skojigt tillsammans, en hand som vandrar diskret längs med en rygg när de tror att ingen annan ser och till slut får de till det på dansgolvet medan Darin sjunger You’re out of my life (jodå Darin var faktiskt där och uppträdde).

Så, jag tog en kväll för observation och inspiration. Och så umgicks jag lite med verkligt folk också, plötsligt händer det.

IMG_3145.JPG

IMG_3144.JPG
/Heléne

Jag brukar ju själv tjuvläsa över axeln på andra

Borde egentligen ha förstått redan när jag valde en pendeltågsbok med titeln Förför mig, förgör mig att den skulle innehålla hetare scener än av slaget: Han kysste henne och sedan släckte de lampan. Nästa dag…

Ändå är det något obekvämt att sitta på ett överfullt pendeltåg och hamna rakt in i en fyra sidor lång sexscen, när andra resenärer hänger en över axeln. Jag vet inte varför, men just då bläddrar jag hellre fortare än vanligt och landar i någon neutral frukostscen. Även om folk verkar rätt upptagna av sina smartphones kan det ju hända att de är lika nyfikna som jag på vad andra läser.

Kanske just därför jag egentligen inte borde bläddra på hela resan…

IMG_0060.JPG
/ Johanna

Augustpriset

Som många andra blev jag oerhört glad över att Kristina Sandberg tilldelades årets Augustpris. Det är inte bara det att hon skriver så engagerande och fint om hemmafrun Maj utan till saken hör också att hon är en av de trevligaste och mest ödmjuka författarna jag någonsin träffat. En författare som verkar älska att vara ute och träffa läsare och som blir uppriktigt glad över snälla ord och tolkningar av böckerna. Så otroligt välförtjänt pris!

Kristina Sandberg, Augustpriset

Av någon anledning fick jag tunghäfta på Norstedts bloggträff med henne och bombarderade henne istället med frågor när hon efter träffen signerade böckerna jag hade släpat med mig. Tycker att hennes lilla hälsning sammanfattade både hennes och min korta diskussion samt trilogin om Maj:
IMG_3133

“..som skrivit om livet helt enkelt”. Ja, livet… så enkelt det kan synas vara.

Grattis Kristina!

/Heléne

Ställa om fokus

Dags för nya tag gällande vårt gemensamma manus och givetvis startade vi arbetet med en kick-off. Vi skippade att äta ute till förmån för hämtmat och ett lugnt samtal över en kopp te i Helénes soffa. Planerade bara scenerna för närmaste veckan och pratade igenom övergripande detaljer vi var osäkra på, men måste vara överens om.

Fick för oss att vi skulle få bra inspiration rörande en viss karaktär om vi kikade på första avsnittet av Gossip Girl. Åh, så fel vi hade. Den serien har inte åldrats så bra och inspirationsmässigt hade vi inget att hämta, men det var en härlig nostalgitripp ändå.

Vi var båda rätt trötta och nöjde oss med en mjukstart, men det var trevligt att återuppta bekantskapen med våra karaktärer.

IMG_0054.JPG
/ Johanna