Efter en tuff höst är jag äntligen tillbaka i en efterlängtad vana, morgonskrivpasset. Varje dag denna vecka har klockan ringt 05.00 och utan undantag har jag masat mig upp. Ingen snooz. Minimalt med inspiration. Bara en plan och en målmedvetenhet att om jag tar mig upp kommer det bli mindre jobbigt för varje dag och till slut sitter vanan där.
I en halvtimme rör jag mig som en zombie, kokar tevatten och brer mina två mackor och sätter mig framför datorn lagom till att jag piggnar till. Sedan följer det bästa skrivpasset. Det finns inget som stör, inget som stressar och jag är mycket piggare än jag är på kvällspassen.
Det enda svåra med att skriva på morgonen är egentligen att lägga sig i tid kvällen innan. Men nu tänker jag ta en kopp te och två praliner framför Jul med Ernst och sedan skämma bort mig själv med en tidig sänggång.
/ Johanna
Vad duktig du är. Jag är kvällsmänniska och lämnar ogärna sängen tidigare än nödvändigt på morgonen 😀
Instämmer med föregående talare 🙂
Ha ha, det är inte så att jag heller lämnar sängen så GÄRNA på morgonen. Mer en fråga om prioritering. Jag orkar helt enkelt inte hålla ihop skrivandet under kvällspassen, efter heltidsarbete, dagishämtning, matlagning, disk och nattande. Då finns det bara ett alternativ kvar, morgonen, så det blir till att fortsätta masa mig upp vid femsnåret. / Johanna
I teorin låter det ju mysigt att skriva på morgonen. Känner dock att jag typ hellre dör än går upp kl 5…