Det här med att komma ut

För bara några år sedan stod jag knappt ut med att se en rad skönlitterär text jag själv hade skrivit. Delete-knappen trycktes ned med skämskudden framför ögonen innan jag ens hann läsa ett ord. Sedan kom en dag när jag försökte ta skrivandet på allvar och faktiskt få ned en historia. Men skrivandet i sig höll jag hemligt för de flesta och absolut ingen fick se texten. Första stora steget med min text tog jag genom att visa den för bästa Johanna. Hon kom med så många snälla och peppande ord att jag var alldeles salig i flera dagar efteråt. Nästa steg tog jag genom att visa texten för några vänner som även de kom med snälla ord (de vågade väl ingenting annat). 

Allteftersom tiden har gått har jag avslöjat min stora passion för familj och vänner och kretsen har sakta vuxit och nu, i samband med tävlingen, kan man säga att jag har outat mig totalt. Det var första gången jag pratade om skrivandet på facebook, exempelvis. Så snart jag lade ut min status om tävlingen fick jag totalpanik och blev ängslig över att folk läste bidraget och tänkte ”men gud hon tror att hon kan skriva men är bara så sjukt dålig, suck vad tragiskt”. Sedan tog jag mig samman och tänkte att de flesta har större och viktigare saker att fundera över än mina drömmar och vad jag gör med min fritid. Och om någon nu skulle tycka någonting om det så kan jag nog leva med det.

Därefter kan man säga att jag har klivit utanför min comfort zone ett antal gånger. Jag har i princip sprungit i en hundra mil  lång radie utanför min tidigare mysiga lilla jag-sitter-och-plitar-på-mitt-manus-i-hemlighet-zon ända sedan röstningen satte igång.

Just nu simmar jag i totalt bakvatten efter topp tre, som får många många fler röster än jag varje dag, men jag ger inte upp än utan kämpar på och hoppas på fler röster och jag blir så glad för varje röst jag får (så in och rösta på Betagen). Och oavsett hur det går i tävlingen är jag så fruktansvärd glad över att ha gått vidare i tävlingen, att få veta att någon tycker att det jag skriver är någonting att ha och att jag har kommit så pass långt med det första jag någonsin skrivit. Jag är också tacksam över att tävlingen gav mig den spark i baken jag behövde för att bli färdig med det sista i manuset. De där veckorna i oktober/november då jag jobbade som mest intensivt med texten var nog, helt ärligt, några av de allra bästa veckorna i mitt liv. Det var så fantastiskt att helt få hänge sig åt historien och texten och ta sitt skrivande på sådant stort allvar. Och nu när texten och jag kommit ut i verkligheten har det varit så underbart att få positiv respons från okända, från vänner, bekanta och bekantas bekanta.

Men mest av allt är jag oändligt tacksam över alla fina vänner och min familj som är så engagerade och peppar, röstar, uppmanar andra att rösta och hoppas och tror på mina skrivardrömmar lika mycket som jag.

Avslutar med en bild ni säkert känner igen och som verkligen sammanfattar allt:

comfort_zone_magic
/Heléne

Advertisements

8 thoughts on “Det här med att komma ut

  1. Jättefint skrivet Heléne! Känner igen dina känslor och jag tror att osäkerheten kring en text är nåt som återkommer för varje gång man visar den för någon. Tanken på att man själv gillar, men tänk om ingen annan gör det och tänk om man själv har helt fel? Men jag tror det är bra, det är det som gör att man hela tiden vill utmana sig själv, utvecklas och bli bättre. Hur det än går i tävlingen så är det bara en tävling och skrivandet ska vi förhoppningsvis fortsätta med hela livet så är det är bara att fortsätta läsa, drömma, skriva och kämpa. Kram! 🙂

    • Tack Sofia! Och du har nog dessvärre rätt, det där tvivlet finns säkert alltid där, oavsett hur mycket bekräftelse man får. Och ja, oavsett hur det går i tävlingen så är skrivandet beständigt och förr eller senare når man fram.
      /H

  2. Känner verkligen igen mig i det du beskriver. Rädslan för vad andra ska tycka om det jag skriver. Fortsätt gå utanför trygghetszonen, det gör dig starkare och starkare för varje gång. Kanske kommer ett bakslag någon gång men det är bara att slicka såren och resa sig igen för oj vad du är bra på att skriva. Jag har läst ditt bidrag och jag har röstat på det i två dagar. Ska göra det idag också 🙂 Heja dig!!

    • Tack snälla, snälla, Carola. Ditt fina beröm gjorde på riktigt min dag! Det är så läskigt att kasta sig ut i det där och visa hela världen (eller i vart fall en minimal del av den 😉 ) vad man kan och sådana där snälla omdömen gör att det är värt det hundra gånger om :).
      /H

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s