Ett av mina första litteraturbaserade matminnen är från när det ska lagas blodpalt i Katthult efter årets stora grisslakt. Det var med skräckblandad förtjusning jag läste om hur Emil balanserade den skålen med blodblandad paltsmet och höll den utanför fönstret för att visa sin pappa vilken god middag de skulle få. Nu blev det ju aldrig något paltkalas i Katthult eftersom Emil tappar smeten över sin pappas huvud, men jag undrade så hur blodpalt skulle smaka och om det ens gick att äta. Det låter som det läskigaste som finns, men i boken pratar de om det som en festmåltid.
Så igår skulle svärfar laga blodpalt och vi var bara tvungna att åka dit och smaka. Rätten såg mest ut som stora chokladbollar utan topping och smakade mest som osaltat bröd. Måste nog säga att blodpalt var mer spännande i bokform än i verkligheten. Får gå vidare och prova andra barndomsmatminnen från böckernas värld. Kanske lite kuckelimuckmedicin skulle sitta fint just ikväll.
/ Johanna
Bokglam 
Det finns ju till och med kokböcker över maträtter ur skönlitteraturen, så du lär hitta både det ena och det andra.
Tycker det ser lite läskigt ut…
Åh, vad kul! Jag har faktiskt med blodpalt i mitt manus, min huvudkaraktär som är vegetarian bjuds på det och ställs därmed inför en inre konflikt. Det slutar med att hon slipper äta – jag hade dock gjort bara för att få veta hur det smakar! 🙂