e-Räddaren i nöden

Har kämpat med The Luminaries ett tag nu. Och då menar jag verkligen kämpat. Det har gått helt osedvanligt trögt och jag har fått läsa om meningar i det oändliga, dels för att jag inte har förstått alla ord men även för att jag läst medan jag tänkt på annat. Eleanor Catton har ett vackert men svårt språk och jag insåg rätt tidigt att engelskan låg på en aningen för hög nivå för mig. Ändå fortsatte jag läsa, hela halva delen, skam den som ger sig liksom. Men idag kastade jag in den, av frustrationens svett, blöta handduken och tankade ned e-boken på svenska.

Jag älskar ju fysiska böcker, så är det bara. Jag vill titta på dem i bokhyllan, bläddra i dem, minnas tillbaka och kanske diskutera dem tillsammans med en bok-älskande vän. När jag på nyårsafton tvingade in gästerna för en mellandrink i “biblioteket” där vi kunde titta på och prata om böckerna i min stoooora bokhylla (eftersom varmrätten inte var klar än) hade det inte känts lika skoj att dra upp paddan, sätta den i händerna på dem och be dem bläddra genom mitt e-bibliotek. Men idag satt den där e-boken så nedrans bra. Och det bästa av allt är ju att man kan få tag på boken man vill ha var man än är och vilken tid dygnet som helst. Kanske ingen omvälvande nyhet men ändå. Och så har jag ändå den engelska pocketversionen, som dessutom är tummad och har den rätta jag-har-blivit-läst-looken, att ställa in i bokhyllan likt en fin liten trofé.

/Heléne

85 cm ljusa böcker – coming right up

Älskar när folk lånar böcker av mig och allra helst när förfrågan är ganska vag och jag får leta fram en lämplig titel från någon av mina bokhyllor som passar den som ska läsa.

Idag fick jag en annorlunda, men rolig, låneförfrågan av en kompis som ska sälja sin lägenhet och behövde lite hjälp att fylla upp bokhyllan. Kunde hon få låna pocketböcker som skulle täcka upp 85 cm och ha ryggfärgerna vit, gul eller grön? Så klart hon kunde!

Tycker jag fick till en fin mix, både utseende- och innehållsmässigt, med allt från nobelpristagare till romance. Blev dock inte så många deckare eftersom färgkoden var “ljus”.

/ Johanna

Ibland lyckas man

För min del brukar skrivande dagar utesluta både socialt liv och friluftsliv. Innan jag lade in en högre växel i det skrivande livet både tränade jag mer och umgicks med andra människor än mina karaktärer bra mycket mer.

Har ju velat få till bra skrivtid de sista dagarna på långledigheten och med resa till Lofsdalen tillsammans med sambons familj såg inte utsikterna särskilt ljusa ut. Men idag strålade det bästa av världar på ett mirakulöst sätt samman. Jag har hunnit med skidåkning, ordentligt med lästid framför brasan, gemensam middag med efterföljande sällskapsspel och så ett par timmars skrivtid på det.

Plötsligt händer det. Och ser fram emot en lite längre dag i spåren eller i backen imorn för att därefter låta min trötta kropp få njuta av lite avslappnande och underbar skrivtid. Försöker att inte tänka på att ledigheten snart är slut.

/Heléne

Dags för lite omväxling

Har invigt det nya året med sista delarna av Eloisa James serie om systrarna Essex. Roligt att få veta hur allt slutade, men om sanningen ska fram är jag rätt mätt på historisk romance just nu. Som vanligt är jag bra på att överdosera saker och företeelser jag gillar och jag har verkligen plöjt böckerna för att se till att alla i familjen Essex fick ett fint slut, men nu vill jag ha något annat. En fantasyroman eller något nutida. Eller bara en ny författare eller en ny serie. Njuter en sista gång av det glammiga omslaget till den tredje delen i serien innan jag lämnar den bakom mig i jakt på ny spännande läsning.
/ Johanna

Årets första dag

Det är årets första dag och på sociala medier ser jag hur skrivande människor spenderar dagen på allra bästa sätt – genom skrivande, redigering och manusplanering. Är så nedrans avundsjuk! Det trevliga nyårsfirandet igår tog nämligen ut sin rätt idag och det enda jag har gjort är att vila och äta pizza och popcorn framför Modern Family. Vilket i och för sig också har varit ganska mysigt.

Men imorgon blir det nya tag och tänker att det är då jag inleder 2015 på riktigt. Och ska infria mitt nyårslöfte om att skriva varje dag. Det är då jag mår som allra, allra bäst och det gäller att få till de där småstunderna och inte låta annat komma mellan.

Ser fram emot ett 2015 med mycket skrivande!!!

/ Heléne