Den extra kryddan

Jag är lättskrämd och skräckböcker ligger sällan högst upp i läshögen. Har länge velat läsa Amanda Hellbergs Styggelsen, men inte riktigt vågat. Av samma anledning har Frida Andersson Johanssons Dränkt fått bida sin tid till årets ljusaste dagar. Det jag hade missat i paneringen var att ammande under vargtimmen skulle få mig att läsa ett kapitel eller två mitt i natten, just när allt är stilla och öde, när allt läskigt och mystiskt känns rimligt och nära.

Jag har inte kommit så långt i Dränkt än, men gillar verkligen det jag läst hittills. Spänningen och oron kryper under huden och det som vrider upp obehaget är att allt utspelar sig i trakter jag känner rätt väl, som jag bor nära. Jag vet att det är en mörk och stundtals ödslig promenad mellan Fruängens busstorg och Segeltorps centrum, och när min egen rädsla smittar den som huvudkaraktären upplever får läsningen en extra krydda. Kommer aldrig kunna passera Delicatofabriken igen utan att tänka på de där lockarna och genomträngande blicken som Unn skakas av i början av boken.

dränkt-649x1024

/ Johanna

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s