Triumfen som inte fick något ögonblick

Jag har precis läst The Dutchess War av Courtney Milan. Den var helt ok, trevliga karaktärer och fina teman, men några av de beståndsdelar som är mina favoriter i historisk romance saknades. Om ni har planerat att läsa boken och precis som jag vill veta så lite som möjligt i förväg kan det här vara ett bra tillfälle att sluta läsa eftersom jag tänkte ta upp vad jag saknade. 

Dels var boken fattig på glamour. Den ena huvudkaraktären är rädd för folksamlingar gick på få fester eller tillställningar av större slag. Därmed skralt med tjusiga klänningar, offentligt flirtande, dans och mingel med “The ton” (överklassen). Om det nu ska handla om väldigt rika människor är det trevligt att få uppleva mer av excessen.

Fast det var inte flärden jag saknade mest. Det var triumfen. Det bästa med romance är att man är garanterad ett lyckligt slut. Ofta förekommer någon typ av revansch eller triumf, (den retade blir populär, hon som inte vågat sjunga för andra räddar dagen med en sång, osv) och den stunden tycker jag nästan är lika viktig som att huvudpersonerna får varandra i slutet. I alla fall om det har hintats om någon kommande triumf från början. 

I The Dutchess War är hjältinnan ett underbarn när det kommer till att spela schack (älskar för övrigt när det spelas schack i böcker, speciellt om det är en romance). Problemet är att hon måste hålla det hemligt, kvinnor verkar inte anses kunna spela schack (dvs tänka) och för karaktärens del är problemet större än så och rör hela hennes inre konflikt. Redan i en av de inledande scenerna ser hon ett schackbräde och räknar ut hur spelet kommer sluta, men låtsas oberörd och okunnig inför omgivningen. Så mot slutet av boken vill jag att allt ska hänga på hennes förmåga att tvåla dit någon självgod snubbe genom sitt schackspelande. Att hon ska få sin triumf. Men den kommer inte i den här boken. Inte ett enda parti schack spelades. (Ok, liiite schack blev det i epilogen, men den kändes mer som en efterkonstruktion). Triumfen uteblev och det kändes som om jag var snuvad på hela konfekten. 

  
/ Johanna

Advertisements

5 thoughts on “Triumfen som inte fick något ögonblick

  1. Åh Johanna, då MÅSTE du läsa Eloisa James, hon har några av de bästa schack-ögonblicken ever i sin “Desperate Duchesses-serie. Åh.

  2. Ja det blev ju ingen schack-relaterad triumf här faktiskt, även om jag älskade den där epilogen 😉 Jag är särskilt förtjust i historisk romance utanför balsalarna och lyxen så för mig var det bara ett plus. Men omslaget och titeln ger ju lite annat intryck, jag hade inte tänkt på det tidigare.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s