Northanger Abbey och Återstoden av dagen

Rödvinsbokcirkeln träffades för ett par veckor sedan och diskuterade Northanger Abbey av Jane Austen och Återstoden av dagen Av Kazuo Ishiguro.

Northanger Abbey var en rolig och enormt härlig bok. Jane Austens ibland ironiska sätt att skriva passar alldeles ypperligt med den korrekta brittiska engelskan. Samhällskritiken gömmer sig så bra i karaktärerna som stundtals gränsar till karikatyrer. Men huvudkaraktären, Catherine, hon är allt annat än en karikatyr och man känner så mycket med den unga hjältinnan. Amanda Svensson har skrivit ett fint förord som jag verkligen tog till mig. Om drömmarna i flickrummet och verkligheten som riskerar att bli något annat än vad man förväntade sig. Hur man längtar efter någonting större och längtar till en annan plats där fler och roligare saker händer. Välkommen till min tonårsperiod. På så vis sympatiserar man verkligen med karaktären Catherine som under bokens gång kommer ut ur flickrummet, går på nitar men sedan blir lycklig. Att Austen sedan diskuterar författarens skyldigheter gentemot hjältinnor i litteraturen och står upp för kvinnors njutningsfulla läsande (dvs läsande som är ROLIGT och inte enbart nyttigt) – som även på Austens tid ansågs vara fult – är ett stort rungande plus.

Meningarna om Återstoden av dagen var något delade. Men jag tyckte den var mysig. Om än långsam ibland. Och lite speciellt skriven – butlern Stevens reser genom Englands landsbygd och berättelsen utgörs till större delen av anekdoter ur Stevens liv. Men man kommer snabbt in i sättet att berätta och för min del var det njutningsfull läsning. Tror det delvis beror på att jag var helt inne i min Downton Abbey-bubbla och bara tänkte på Carson när jag läste. Jag älskar ju Carson. Och jag älskar den där korrektheten brittiska aristokratin och dess tjänstefolk besitter (är ständigt förundrad över att Geordie Shore-gänget kommer från samma land som dessa överkorrekta människor).

I Stevens England är landet i förändring, samhället transformeras och huvudkaraktärens yrkesroll förändras i och med det. Även här drog jag paralleller till Downton Abbey där man börjar ana förvandlingen från det präglade klassamhället dit vi är idag. I Downton Abbey ser vi hur vissa ur samhällets högre klasser motsätter sig behovet av en butler eller betjänt vilket på många sätt sårar dessa människor höga yrkesstolthet. I Återstoden av dagen har ytterligare trettio år passerat och förändringen är ett faktum.

Himla fin bok tyckte jag. Nu återstår Vågorna av Virginia Woolf. Klassikerfyrans tegelsten. En förlorad värld har vi ju läst tidigare.

Advertisements

2 thoughts on “Northanger Abbey och Återstoden av dagen

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s