Sista riket av Brandon Sanderson

Har längtat efter att få läsa Mistborn-trilogin länge nu. Och äntligen tog jag mig tid att ta mig genom första tegelstenen. Lyckligtvis gick det förhållandevis snabbt att läsa den, dock med ett par bokcirkelsavstickare däremellan.

För mig är Sandersons berättelse en dystopisk episk fantasy – kan hända att jag tolkar bokens genre helt fel – men tycker ändå att han lyckas ta det bästa ur bägge genrer. Liksom dystopiska romaner ifrågasätts samhällsstrukturen i berättelsen och hjältarna bestämmer sig för att störta det rådande enherraväldet. Den rebelliska gruppen vågar dessutom göra något ingen annan vågar – ifrågasätta gud.  Därtill får vi ett väl genomtänkt magiskt system kallad allomanti och som på många sätt verkar logiskt. Sanderson bjuder på läskiga vidunder, en genomond härskare, maktgalen adel som ordnar storslagna baler och mitt i allt detta en kärlekshistoria med en fenomenal konflikt.

Sanderson skapar även fantastiska karaktärsbågar. Han gör det så svårt för sina huvudkaraktärer och de utmanas ständigt då de ställs inför sina största rädslor. Karaktärerna utvecklas från första raden till allra sista sidan (bokstavligen). Någonting att lära sig av.

Är så sugen på att läsa resterande två delar i serien. Men med allomantins svåra vokabulär tänker jag att jag väntar till Modernista ger ut dem på svenska. Den som väntar på något gott…

mistborn-sista-riket

/Heléne

Advertisement

Bokfest

Spenderade kvällen på Söder och besökte diverse förlag för julbasar. Det bjöds på glögg och pepparkakor och väskan blev tyngre och tyngre för varje stopp. Avslutade kvällen på Debutbar på Södra Teatern där debutanter från olika förlag berättade om sina böcker. Med mig hem fick jag följande böcker:IMG_3183.JPG

– Sparkle av Kaya McLaren från Kalla Kulors nystartade underförlag Lavender Lit.

– Demonologi för nybörjare av Caroline L Jensen (Kalla Kulor Förlag). Har varit så sugen på den här boken – filosofisk mörk fantasy, låter så spännande!

– Modernistas utgåva av Stolthet och Fördom som bara är så galet gorgeous. Lika glammig som ett par nyinköpta Louboutins är den med sitt snygga och detaljrika omslag. Eller som en elegant Amarone. Kan komma på många liknelser.

– Den som vill ha hare till frukost måste jaga om natten av Anna Hedlin (Bonniers). Fick med mig denna hem från Debutbar. Har läst om Hedlins roman om Tudor-tiden tidigare och eftersom jag är en riktig sucker för Tudor-eran var den här tvungen att följa med hem från Södra Teatern. Känns som en riktig julbok. Tänk att få mysa med huvuden som rullar i takt till överdådiga sidenklänningars frasande samtidigt som man äter knäck och dricker julmust.

Barca av Graham Hunter (Modernista) – en liten extrajulklapp till sambon som jag vågar outa på bloggen eftersom han har fullt upp med jobb och inte tittar in här.

– Outtalat av Sarah Rees Brennan från Modernista. Har velat läsa den här så länge nu, övergivna hus och mystiska familjer, sånt jag gillar helt enkelt.

/Heléne

Bokhöst

IMG_2382-0.JPG

Det finns så många böcker jag vill läsa just nu och även fast läsning är en sysselsättning som passar alldeles utomordentligt bra året om är det ändå något visst med hösten. Det är mörkt, det regnar, man har på sig en nopprig kofta, tänder ljus, lyssnar på deppmusik, äter gott och behöver inte röra sig längre än till köket för lite påfyllning av vätska och annan näring. Och inledde bokhösten med en beställning från Adlibris och några nyheter från Modernista:

– We are all completely beside ourselvels av Karen Joy Fowler – har hört så mycket bra om den här boken och nu äntligen ska jag ta mig an den, den är nämligen nästa snackisbok i bokcirkeln.

– Brideshead revisited av Evelyn Waughn – som jag längtat efter att läsa den här boken. Blir mitt nästa val i klassikerbokcirkeln och ska välja en restaurang som lämpar sig för engelsk-aristokrati-på-stora-slott-och-i-universitetskorridorer-snack i oktoberrusk, möjligtvis Tweed i Gamla Stan (om inte Emeli hinner boka den till vår träff i september).

– Vågorna av Virginia Woolf – har inte läst något alls av Woolf än och är så pepp.

– Oceanen vid vägens slut av Neil Gaiman – Har hört så mycket även om den här, och vad ska man säga, fantasy och sagor kan väl inte vara annat än en oslagbar kombination?

– Del två och tre i Veronica Roths trilogi – ser fram emot en dystopisk och mörk höst.

– Vassa föremål av Gillian Flynn – (syns inte så bra i bild), älskade Gone Girl och har hört från säkra källor att hennes tidigare böcker är ännu bättre.

Spänning, klassiker, fantasy och dystopi, kan inte bli annat än en bra bokhöst och hoppas dessutom hinna med mycket mer läsning än detta.

/Heléne

 

Helgintervjun med Belinda Bauer

Belinda Bauers deckare passar bäst en mörk, regnig och ruggig dag när man helst av allt vill stanna inne och värma sig framför brasan. Just en sådan dag, nämligen en kylig novemberdag, hade vi turen att få träffa spännings-rugg-mys-författaren nummer ett över en lunch på Oaxen. Och vilken trevlig lunch vi hade! Inte nog med att hon beställde ett glas vin till lunchen, hon är trevlig, charmig, rolig och så gillar hon Breaking Bad.

DSC_0002Vem bidrog till ditt intresse för läsande och skrivande?
Det var mina föräldrar som grundlade min kärlek till böcker. Vi var fyra systrar hemma och ganska ofta blev det en del bråk och tjafs. Om man då gick till mamma eller pappa och ville ta upp orättvisan satt de nästan alltid och läste och var helt onåbara. Så jag insåg tidigt att böcker verkade vara något riktigt spännande. Jag läste allt hemma och innan jag var 18 hade jag avverkat de viktigaste läsåren i mitt liv.

Nuförtiden läser jag knappt skönlitterärt längre. Jag vill inte bli för influerad av andra författare och ifall det jag skriver liknar någon annans arbete så vet jag själv att min historia kommer från mig.

Alla dina karaktärer är väldigt ”stora” karaktärer, de har sina egenheter och känns väldigt trovärdiga – hur hämtar du inspiration till dem?
Jag älskar att observera människor. Det är helt fantastiskt att gå ut och äta lunch själv och bara sitta och studera andra gäster på stället och fundera på vad de har för relationer med varandra, hur de fungerar. Människor är så intressanta och alla är verkligen unika. Alla har något fantastiskt de har varit med om. Det är samma sak när jag skriver, jag kan inte förenkla mina karaktärer för då är de inte riktiga. Mina karaktärer kommer med djup och konflikter, precis som vanliga människor gör.

Jag gör även mitt bästa för att inte använda klichéer när jag skapar mina karaktärer, om inte klichéerna kan användas till något bra.

Dina karaktärer kommer med gedigna bakgrunder, vet du allting om dem från början?
Ibland vet jag inte varför vissa saker känns viktiga att ta med om de olika karaktärerna, men eftersom jag inte heller vet exakt hur allt kommer att lösa sig i slutet är det ofta så att om jag har tagit bra hand om en karaktär i början och lagt tid på att porträttera den på ettäkta sätt då brukar det också löna sig i slutet. Karaktären kommer och räddar mig om jag inte vet hur en viss konflikt ska lösa sig. Det händer mig hela tiden. Karaktärerna är nära vänner. De är en del av mig. Jag lever mig in i dem och jag ser världen så som de ser den och jag är ärlig mot dem.

Tracy Evans till exempel (en sjuksköterska i Betraktaren), introducerade jag enbart för att göra en av de andra karaktärerna mer hjälplös och utsatt. Sedan fick hon sin egen historia som kom att spela en alldeles särskild roll för resten av berättelsen, utan att det egentligen var tänkt så från början.

Dina beskrivningar säger väldigt mycket även fast de är korta och avskalade, hur jobbar du på det?
Innan jag skrev böcker jobbade jag som frilansande journalist, mycket för skvallerpressen och det var där jag grundlade min förmåga att studera och beskriva människor. Sedan jobbade jag som manusförfattare under flera år, en misslyckad sådan, men det jag lärde mig där var att skriva ned det mest viktiga för historien, det är det enda man sedan läser i manuset. All annan information behandlas ofta som överflödig och som författare är det ditt jobb att hålla beskrivningar till ett absolut minimum, står det att mannen klev in i rummet och lade nycklarna på bordet så måste det spela roll att nycklarna ligger på bordet, annars räcker informationen om att han kommer in i rummet.

Det jag framförallt tog med mig ifrån det yrket var konsten att skriva dialoger som innehåller hela känslan i scenen. Jag försöker alltså förmedla känslor genom dialogerna istället för att skriva rätt ut hur en person känner. Det är oftast så ett filmmanus läses, genom replikerna som är centrerade på sidan. Jag försöker fortfarande få fram väldigt naturliga dialoger och läser dem alltid högt för mig själv. Det är jätteviktigt för hela känslan i boken att de låter äkta, annars sabbar det hela boken.

Rent generellt försöker jag att inte ha med någon onödig information i mina böcker. Känner jag att jag är klar med att berätta något så slutar jag där, jag kan aldrig skriva vidare bara för att få fler sidor.

Har du några ritualer/vanor när du skriver?
Jag har verkligen inga speciella rutiner för mitt skrivande. Men ibland cyklar jag i bergen där jag bor och när jag kommer hem tar jag ett varmt bad och när allt blod flödar upp ihuvudet med friskt syre så kommer idéerna igång. För övrigt skriver jag bara i ett rum där hemma.

När jag skriver gör jag det ordentligt redan i första utkastet. Jag börjar varje pass med att läsa och redigera vad jag skrev dagen innan. Ibland blir det så att jag måste skriva om allt från dagen innan, men oftast så hjälper det mig att hitta in i berättelsen igen och kunna leverera en fortsättning. Så när jag till slut har ett färdigt manus så är det redan ganska genomarbetat och då låter jag min pojkvän och min mamma läsa texten. Sedan tar jag verkligen till mig allt vad de säger om texten. Tycker de att allt är skit som inte går attpublicera skulle jag slänga texten och börja om, hellre att jag skämmer ut mig för dessa två än för mina läsare.

Har du något skrivtips?
Mitt bästa tips till alla som skriver är att låta texterna vila. Helst i ett år om det är möjligt. Kommer du tillbaka till en text med helt nya ögon kommer du på en gång se vad som måste åtgärdas i den. Tyvärr kan jag inte ägna mig åt den lyxen i mitt eget skrivande när en deadline väntar, men jag försöker låta texten vila så länge det går.


Del två av intervjun kan ni läsa på Bokgalm i morgon.

Belinda Bauers böcker ges i Sverige ut på Modernista och alla hennes böcker är utgivna på svenska och går bland annat att köpa här:

CDON
Adlibris
Bokus

Legend av Marie Lu

Legend av Marie Lu har bland annat beskrivits som den nya Hungerspelen. Det finns likheter i berättelserna, ungdomar som kämpar för sitt liv i ett postapokalyptiskt USA, där en enväldig ledare förtrycker och utnyttjar stora delar av befolkningen.

I Legend avgörs alla invånares framtid då de vid tio års ålder får genomgå en prövning, vilken resulterar i att man i bästa fall får en betald utbildning för att bli en toppsoldat och strida mot nationens främsta fiende, Patrioterna. I värsta fall kuggar man sin prövning och skickas till ett arbetsläger.

Vi får följa Day, en pojke som missade sin prövning, rymde och nu lever som en av republikens mest eftersökta brottslingar, och flickan June, den enda som någonsin fått full pott på sin prövning och därmed går en ljus framtid till mötes. Deras öden och liv ändras för alltid när Day råkar mörda Junes bror vilket leder till att hon ger sig ut på jakt efter honom.

legend

Legend har en genomtänkt intrig där de två huvudkaraktärerna, vars perspektiv växlar varje kapitel, ställs mot varandra i en kamp på liv och död, samtidigt som det uppstår ett motvilligt tycke dem emellan. Det är klassiskt, men snyggt löst. Just när det kommer till kärlekshistorien skiljer sig Legend från den jämförda Hungerspelen. I Hungerspelen är romansen mer en överlevnadsstrategi i spelet, i Legend är det snarare så att romansen får karaktärerna att vilja överleva.

Marie Lu lyckas klämma in en hel del tragiska händelser utan att tappa tempo och grotta ner sig för mycket i sentimentalitet. Det är också föredömligt hur tjejer tillåts vara lika tuffa som killar och att det finns en vacker twist i slutet av historien.

/ Johanna