Farväl på ett tag

Med mycket skrivande och annat som händer i våra liv så har vi bestämt oss för att vår tid på Bokglam är över. Vi startade bloggen för att lära känna skrivande och bokälskande människor vilket vi verkligen har lyckats med.

Vi kommer att komma tillbaka i någon form. Kanske startar vi någon enklare skrivblogg på egen hand men vi kommer garanterat att hitta på någonting gemensamt snart igen. Kanske inte just i bloggform, utan snarare i något annat medium. Och vi kommer givetvis att fortsätta hänga på alla andra bloggar där ute.

På återseende!

Johanna & Heléne

Vad gör man inte?

Hur många författande småbarnsmammor har man inte läst om som sitter och skriver mitt i barnens stök? Utan att kunna säga exakt vart jag läst det tycker jag det står överallt. För mig funkar det inte alls. Det blir urusel text om jag skriver i stöket. Om det ens blir någon text. 

Däremot skrev Stephen King att han brukade stänga in sig i tvättstugan vid ett rangligt litet bord för att få skriva ifred. Det kände jag igen mig i när morgonens skrivpass intogs vid barnens målarbord för att jag skulle få lite lugn och ro. 

  
/ Johanna

Ikväll var det en sån där kväll

En sån där kväll då jag behövde mysskriv i soffan med vin, filt och världens godaste ost (krämig vitmögelost med ett lager tryffel i): 

Efter ett tag kravlade jag mig ur soffan till köksbordet: 

Man kan säga att jag stortrivs med kvällar som dessa.

/Heléne 

 
   

  

Tålig läsare

OBS: Detta inlägg innehåller spoilers rörande Anna och den franska kyssen och The fault in our stars.

Jag tror jag är en rätt tålig läsare. Läste ut Anna och den franska kyssen i veckan och den hade en hel del detaljer som jag förstår om man hakar upp sig på. Själv skarvar jag oftast historien åt det positiva hållet. Har överseende med saker som logiska luckor, konstiga kommentarer och en tvivelaktig konflikt. Istället fastnar jag för det jag gillar, en gullig gest mellan karaktärerna, när tonen sitter, en fin bikaraktär, det finns alltid något. Boken om Anna rankade jag som en fyra på Goodreads. 

Men det är ju roligt att läsa om de som inte håller med. En kille som heter Barry gav den en etta och han skriver en underhållande totalsågning. Jag förstår varför han hugger på vissa saker, men störde mig inte på dessa delar. Den riktiga dödsstöten om huvudkaraktärens kärleksintresse: He’s like Augustus Water but this guy doesn’t have the common courtesy to die at the end. How rude.

Hahahaha. 

/ Johanna

Kvällens godnattsaga

Har precis börjat läsa Playing with fire av Kate Meader. Blrjar otroligt bra. En kvinnlig brandman och en het politiker. Hon räddar livet på honom i en brand. What’s not to like? Dessvärre går ögonen ihop efter tre skrivmorgnar i rad så får se hur många sidor jag hinner med.

Nattinatt!

Henéne

Det är jag, Anna och den franska kyssen

Efter sportlov med båda barnen hemma, vissa dagar med magsjuka, andra med influensa och till det en massa andra sociala aktiviteter så känner jag mig lite urvattnad i skallen. Ikväll är första tillfället på länge då lugnet lägger sig i huset och jag tog ett beslut om att bara läsa. Inte hetsa med omöblering i sovrummet, inte rensa garderoben och inte skriva. Bara läsa. Det är alldeles för sällan läsandet hamnar högst upp på min prioriteringslista. Jag ska ändra på det från och med nu. 

Fördelen med sportlov var att vi skaffade lånekort på biblioteket. Ett av mina premiärlån blev Anna och den franska kyssen. Mysig, romantisk YA som utspelar sig i Paris. What’s not to like?!

  
/ Johanna

Vesslor och Taylor Lautner

Lyssnade på ett avsnitt av Smart bitches-podden där Sarah pratade med en redaktör och berörde det här med att karaktärer liknas vid kända personer. Redaktören drog ett exempel från en bok där hjältinnan jämför hjältens bara bringa med Taylor Lautners bringa (Jacob i Twilight) och redaktören förknippade honom enbart med hans roll som Sharkboy med tillägget att han oavsett var alldeles för ung för henne (varpå Sarah säger: I got two words for you:  Zac Ephron… hahaha).

Och hon har ju rätt – bara för att författaren själv tycker att en person är supersexig så kan läsaren förknippa exemplet med någonting helt annat. Och blir inte så väldigt lyckat om läsaren förknippar hjältens bringa med det här (hur cool han än ser ut):

Lite så blev det idag när jag skulle jämföra en riktigt sliskig karaktär med en vessla och funderade sedan över hur vesslor egentligen ser ut. Och så googlade jag, bland annat kom de här bilderna upp:

Italy, Lombardy, Sondrio district, Valtellina, Santa Caterina Valfurva, Alps, Stelvio National Park, Ermine (Mustela erminea) in winter

Not so slisky… Faktiskt vääääldigt söta. Ändå gillar jag liknelser med människor (och djur) när de blir bra, men man kanske måste göra sin research först.

/Heléne

 

Agnes Cecilia – En älskad historia

Nu när bokrean till och med har hittat in mellan äggen och mjölken i min närmaste mataffär så slank det ned några böcker i matkorgen. En av dem var Agnes Cecilia – En sällsam historia av Maria Gripe. Som jag älskade Gripes böcker när jag var yngre. Denna är dessutom så himla, himla fin i sitt lila omslag.

Inledningen på boken är helt brilliant:
Det hände nästan bara när Nora var ensam hemma, när ingen mer än hon fanns i våningen.
Hur det egentligen hade börjat visste hon inte riktigt, men det måste ha varit i samband med reparationerna, när Anders tapetserade om överallt, och de hittade gamla förspikade skåp i hela våningen.

Gåshud.

/ Johanna

En förträfflig lördag i bilder

Fästmannen (åh gud vad jag gillar den benämningen) fyller år på måndag så jag passade på att fira honom idag med långfrukost och finmiddag (bilder från middagen kommer längre ner).

Närbild på festligheterna:

Till frukosten läste jag den här vackra och sorgliga artikeln och grät. Det är sällan jag gråter till morgontidningen. Av någon anledning lyckas jag fixa distansen till alla hemskheter men imorse rann tårarna:

Sedan skrev jag och drack nya favorit-teet, Sir William, ur romance-koppen:

Därefter läste jag lite ur nästa Rödvinsbokcirkel-bok och åt pannkakor:

Sedan badade jag bubbelbad, drack vin och läste advokatromance:

Och avslutade kvällen på Volt med födelsedagsbarnet-to-be. Här ser vi älg på boveteknäcke:

Och världens godaste ost med lönnsirap:

Tänk om alla lördagar var såhär…

/Heléne

Nya vanor

Jag hade just börjat få feeling och skrivvana i mitt skrivrum när det behövdes som sovrum till minstingen för att alla här hemma ska få nattro. Eftersom jag oftast skriver när barnen sover fick skrivverkstaden flytta ut i hallen. I samma veva blev betongskivan till vår gamla tv-bänk nytt skrivbord. Det nya bordet är rätt oergonomiskt, för högt, för kallt och för kantigt, men snyggt. Och inte går det att byta till det gamla, jag sågade av benen på det för att få ett pysselbord till barnen. Som man håller på…

Idag satt jag i alla fall vid mitt nya skrivbord och fick ungefär noll gjort. Ja, ja, jag drack min varma choklad, det säger sig självt. Också surfade jag på något viktigt, vad kan jag inte exakt minnas nu i efterhand. Tur att vi jobbar på gemensamt manus nu, det har säkert gått bättre för Heléne idag.

/ Johanna